Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1867, sida 1

Lima en ännu ind gtigare befattning in hans förra i Cerro. Åt sådant pack mförtror man här offentliga embeten; men carlen har i alla fall pengar, och hvem rågar här efter huru de blifvit förvärfvade; — ja, hvem frågar derefter till och med i gamla Europa! Han har det, njuter deraf, och det öfriga packet tar af sig hatten för honom. — Men sennor Rivadia lärer sjelf hafva undersökt köpebrefvet och funnit det i behörig ordning, inföll Rafael. — Ja, jag vet, brummade Bertrand och ryckte i sin rökmössa; — jag vet det, och just han hade genom dig ett intresse af att intet bedrägeri förefanns, annars skulle jag inte tro honom en enda bit bättre än de andra. Fan drifver sitt spel öfverallt. Föröfrigt står denne Desterres i beröring med allehanda besynnerliga och misstänkta figurer, som han nog skulle hålla på afstånd om han inte sjelf. begagnade eller har begagnat dem, och endast detta ställer honom i en ofördelaktig dager. Ett bevis derpå ha vi här i en gammal hexa, som hitintills legat det allmänna till last, gamla Pascua. — Pascua? Hvem är det? — Minns du inte gumman, sem bodde nära floden, och hvars hydda en gång bortfördes af strömmen? Ilon kom då ofta till mig och er för att tigga, och det var just inte så fett för henne, men hon led inte heller någon nöd, ty det dumma folket fruktade henne, emedan de nöten trodde att hon stod i förbund med fan. Tusan ver hur hon nu har burit sig åt, men den nye egaren till din hacienda bar låtit uppsöra en liten nätt koja åt gumman på sin mark.