Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1867, sida 1

dött i sina bästa år, — ja, det hände ju ofta i Peru och kunde ej väcka några misstankar. Hvem kunde väl hafva haft någon nytta deraf? Men nu, då köpesumman tycktes hafva på ett oförklarligt sätt försvunnit, erhöll saken ett annat? utseende. Frågan blef nu: Gagnade det till något att anställa efterforskningar derom, — var det troligt eller möjligt att denne Desterres, hvilken stod i nära förbindelse till alla de högre embetsmännen i Lima, skulle återlemna hvad han en gång fått i sitt våld? Hans peruanska erfarenhet talade deremot, men den gamle fransmannen var tillräckligt envis, att icke genast uppgifva en ide vid den första förekommande svårighet. — Jag vill våga halsen derpå, upprepade han ännu en gång, att ett skurkstreck har blifvit begånget vid denna försäljning! Vi skola ta reda på hvem som har begått det. Att den siste förvaltaren och nuvarande egaren spelt en roll dervid är ganska tydligt. Men huru komma åt honom? ty sluga äro alla dessa kanaljer. och denne Desterres är isynnerhet en inpiskad skälm. Jag tvistade med din onkel då han tog den gamle skurken till sig som förvaltare. — Känner jag honom? fråga Rasael. — Jag vet inte, svarade Bertrand. — IIan var förr, tror jag, subprefekt eller kro nouppbördskommissarie i Cerro de Pasco men begick der underslef, — tjugusextu sen dollars balans sade man, — och måste derför lemna sin plats. Men, quimporte Dylikt folk kan alltid åter användas, ocl då han här plötsligt uppträdde som egar till haciendan, gaf finansministern honon