Förstand och känsla ). —— (ofversättning fräån Engelskan.) Elinors hjerta, som undergått många förändringar under loppet af detta besynnerliga samtal, hade nu åter mjuknat, likväl ansåg hon det för sin pligt att hämma sådana tankar som den sista. — Detta är icke rätt, mr Willoughby. Kom ihåg att ni är gift. Berätta endast hvad ni anser nödvändigt för mig att höra. — Mariannes biljett, som försäkrade mig att jag ännu var henne lika kär som i fordna dagar, — att oaktadt de många, många veckor vi hade varit skiljda, var hon lika oföränderlig i sina egna känslor, och lika full af förtroende till mig som någonsin, — väckte alla mina samvetsqval. Jag säger väckte, emedan tiden och London, affärer och förströelser, i någon mån hade stillat dem, och jag hade blifvit en härdad usling, inbillande mig sjelf vara kallsinnig för henne, och behagande inbilla mig, att hon också blifvit kallsinnig för mig; talande med mig sjelf om vår förra kärlek som en blott narraktig, lumpen affär, tystando hvarje förebråelse och stillande hvarje samvetsagg genom att i tysthet säga då och då: Jag skall blifva hjertligt glad att höra henne väl gift. Men denna biljett kom mig att känna mig sjelf bättre. Jag kände, att hon var mi oändligt kärare än hvarje annan fana i verlden, och att jag bemötte henne på ett nedrigt S. IL-T. N:o 12.