Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1867, sida 1

Jag har, skämtade Rafael, — antingen anlag som köpman eller lycka i spekulationer; ty från Sidney, der de införda varorna hade hopats, så att de föllo otroligt i pris, medtog jag en laddning till Tahiti, sålde der med betydlig vinst och köpte derefter en liten skonert af cirka temtio tons, som hade blifvit konfiskerad emedan han sökt införa smuggelgods och medtog dess last, samt kokosolja och perlemor så mycket jag kunde uppköpa, till Guajaquil. Der sålde jag skonerten och lasten med nära femtio procents vinst och köpte för en del af pengarne en skeppslast timmer och bamburör, som kan inträffa i Callao om fjorton dagar, och hvarpå jag kan förtjena ganska ansenligt. Ilvad jag dessutom medfört i vexlar och kontanta penningar är tillräckligt för att under en längre tid uppehålla mig. — Nå desto bättre att det har gått dig så bra, sade gubben, — således inte ett ord mera derom. Men du medför väl inte pengarne och vexlarne i din ficka? — Hvarför inio? — Och har du ridit ensam hitat dermed? — Ja visst. — Hm, den här gången har det gått bra, men om du vill lyda mitt råd, Rafael, så gör inte om det för andra gången. Tiderna ha förändrats, och hvad du obehindradt kunde göra för sex är sedan går inte numera för sig: — Ni menar för den ensanune rottarers skull? — A, inte just endast för hans skull, ehuru en enda skurk vid ett dylikt tillfille har en fördel öfver den ärlige mannen, emedan ban kan nalkas utan att väcka