Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1867, sida 1

SEPA — ——— ty framförallt låg det mig om hjertat att få tala med er. i — Hm, sade gubben fundersamt. — Apropos, har du redan helsat på Candelaria? Naturligtvis af allt! — Har hon inte blifvit bra vacker? — Jo, sade Rafael kallt, hvarvid han förde glaset till sina läppar, — och kon sjunger mycket nätt. Han tömde långsamt sitt glas, och Bertrand betraktade honom förvånad. Hvad hade väl förefallit nu igen? Men han ville icke efterfråga det i Juanitas närvaro. En annan tanke flög dessutom genom hans hjerna. — Änfäkta, gosse, utropade han, — om det står så till, hvilket vi föröfrigt måste närmare afhandla, nemligen att du ej fått en enda dollar af försäljningssumman och just återkommit från dina resor, så har du troligtvis också smått om pengar. Du vet att du inte behöfver genera dig hos mig. Säg mig uppriktigt hur mycket du behöfver; — du gör mig en stor glädje om jag kan hjelpå dig. — Min käre, gamle vän, utbrast Rafael och tryckte hjertligt gubbens hand, — jag kan inte uttrycka för er huru stor glädje ert anbud bereder mig; jag finner nu att jag verkligen icke blifvit glömd här åtminstone. — Tala inte sådana der dummheter, gosde. Ä — Men, Gud ske loft, fortfor Rafael, — jag äger sjelf ett tillräckligt kapital för att åter hjelpa mig på fötter. Jag har Fm mycket jag behöfver och kanske litet till. ur har du fått det då? frågade gubben. i