Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1867, sida 2

mig, så snart jag kunde blifva ensam med henne, att öppet försäkra henne om er kärlek, som jag redan gjort mig så mycket besvär att visa. Men i mellantiden — i mellantiden af de få timmar, som skulie passera innan jag kunde få tillfälle att en skildt tala med henne — inträffade en omständighet — en olycklig omständighet — som förstörde hela min föresats, och med den all min glädje. En upptäckt egde rum — här tvekade han och såg ned. — Mrs Smith hade på ett eller annat sätt blifvit underrättad, jag förmodar af någon uflägsen slägting. i hvars intresse det stod att beröfva mig hennes ynnest, om en affär, en förbindelse — men jag behöfver icke förklara mig vidare, tillade han, seende på henne med förhöjd färg och frägande blick, — er förtroliga bekantsk ap — ni har troligtvis hört hela historien för längesedan. — Jag har, svarade Elinor, likaledes rodnande, och ånyo härdande sitt hjerta mot något medlidande med honom, — jag har hört allt, och hur ni vill förklara bort någon del af ert brott i denna förskräckliga affär, tillstår jag öfvergår mitt förstånd. — Kom ihåg, utropade Willoughby, — af hvem ni hört berättelsen. Kunde det vara en opartisk? Jag tillstår, att hennes beläge nhet och hennes karakter borde blifvit respekterade af mig, Jag tänker icke tfärdiga mig, men kan på samma gång lemna er i den tron, att jag ingenhar att yrka — att emedan hon blef orättad, hon var oförvitlig, och emedan jag var en liderlig sälle, hon måste vara ett helgon. Om häftighet en af hennes passioner, svagheten i hennes förstånd — jag