Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1867, sida 1

Nu hade han slutligen uppnått det ställe, ler hans fordna egor lågo, och ofrivilligt mnade han styra sin häst in på den gamla vägen, som förde till hufvudbyggnaden; — han kunde redan urskilja dess ljusa väggar mellan träden. Men det gick icke an. Fremmande menniskor bebodde nu hans ungdomshem, och han måste tänka på ett annat nattqvarter denna afton, om han ej ville utsätta sig för att blifva bortvisad från sitt gamla hem, — och denna smärta kunde han ej hafva burit. Icke långt derifrån, ja, nästan angränsande, låg en liten hacienda, tillhörig en fransman, en gammal vän till hans onkel. Som ban hade han ofta varit der samt lekt med hans barn, och sednare, då sönerna hade ynxit upp och lemnat fidernehemmet, erinrade han sig att han ofta ridit dit och språkat en stund med den ganska tillbakadraget lefvande plantören. Det hade då funnits ännu ett barn i huset, en liten flicka, och redan i Lima hade han föresatt sig att besöka den gamle fransmannen och öfvernatta hos honom. Dessutom kunde han der, bättre än annorstädes, få de noggrannaste underrättelser om allt hvad som hade föregått i hommet under hans frånvaro. Den gamle hade ju varit hans onkels vän. ij