Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1867, sida 1

Sennor Aguila. (Fri ofversättning af Sigfrid Nyberg.) Hans goda häst, som hade stått flera dagar i stallet och hvilat, sträckte raskt ut, och ännu före solnedgången uppnådde han i en väl bevattnad floddal de haciendor, mellan hvilka hans fordna egendom var belägen ett stycke från vägen. Men han behöfde ej numera frukta några röfvareanfall. ty öfver lågo här bebodda ställen, och menniskor träffades oupphörligt. Rafael hade äfven för längesedan glömt röfvaren, ty andra tankar kretsade nu i hans hjerna; minnet af hans onkel och den lyckliga tid, som han här hade tillbragt hos honom. Och huru ofta hade han ej på eftermiddagen ridit härifrån in till Lima, för att tillbringa aftonen hos Candelaria och hennes föräldrar! Huru ofta hade han ej återvändt ensam i den mörka natten, och hvilka ljufva drömmar hade han ej då burit i sitt hjerta! Denna tid var förbi; luftslottet, som ynglingen hade uppfört himmelshögt i den blå ethern, hade sammanstörtat och blifvit bortspoladt af tidens flod, och lifvets allvar visade honom nu med kall, skoningslös hand det mål, mot hvilket han måste sträfva, och han såg det ej längre blomstersmyckadt som fordom. 5) Se IL-T. N:o 11.