Förstand och känsla). (Öfversättning från Engelskan.) Klockan slog åtta. Om det varit tio, skulle Elinor varit öfvertygad, att hon i detta ögonblick hörde en vagn köra upp till dörren, och så säkert trodde hon det, oaktadt det nära nog omöjliga att de redan skulle kunna komma, att hon gick in i det närgränsande kabinettet och öppnade en fönsterlucka, för att öfvertyga sig om sanningen. Hon såg genast att hennes öron icke bedragit henne. De bländande lyktorna på en vagn föllo henne i ögonen. Vid deras sken tyckte hon sig kunna urskilja, att vagnen drogs af fyra hästar, och detta förklarade i någon mån cen sådan oväntad hastighet. Aldrig i sitt lif hade Elinor funnit det så svårt att vara lugn som i detta ögonblick. Kännedomen om hvad hennes mor måste känna, då vagnen stannade vid dörren — hennes tvifvel — hennes fruktan — kanske hennes förtviflan! — och hvad hon hade att säga! med sådan kännedom var det omöjligt att vara lugn. Allt som återstod att göras var att vara snabb, och stannande endast tills hon hunnit ropa på mrs Jennings piga för att sitta hos Marianne, skyndade hon derföre ned för trapporna. Bullret i förstugan, då hon gick igenom korridoren, öfvertygade henne att de re( Se H.-T. N:o 83