att åtala presidenten, då han gjort något, som han icke bordt göra, eller uraktlätit något, som han borde hafva gjort. Cheferna för det radikala partiet skola, som sagt är, icke vara i förlägenhet för motiver till on anklagelse, men de äro icke säkra på, att 23:delar af rösterna i representanternas hus och senaten skola vara med dem härvidlag. Skulle deremot presidenten ånyo begå en eller annan oöfverlagd handling, så är stämningen i kongressen sådan, att han tvifvelsutan både skulle blifva ställd under åtal och förklarad skyldig. I sådant fall skulle han äfven blifva afsatt, ty ingen myndighet skulle kunna utöfva någon benådningsrätt. I Washington berättas, att presidenten skall göra bruk af sitt veto mot lagförslaget om att lemna rösträtt åt negrerna i Columbia. Om detta är sannt, så skall det rådande partiet blifva än mera förbittradt på honom; men då det kan genomföra lagen, till trots för hans veto, så synes det icke troligt, att det, i striden mot den exekutiva makten, genast skall tillgripa det yttersta medlet. Den stora svårigheten ligger emellertid deruti, att presidenten genom sin embetsed anser sig sörbunden och förpligtigad att uttala sitt veto mot hvarje lag, som enligt hans öfvertygelse strider emot författningen. Det heter nemligen i eden: Jag svärjer högtidligt och lofvar, att jag troget och samvetsgrannt skall uppfylla mitt värf som Förenta Staternas president, och att jag efter bästa förmåga skall bevara, beskydda och försvara Förenta Staternas författning. Presidenten Johnson säges emellertid vara fullt öfvertygad derom, att de åtgärder och lagar angående rösträtten, som den nuvarande kongressen vidtagit, äro en kränkning af författningen, samt att han skulle svika sin pligt, om han af fruktan för följderna, underlät att uttala sitt veto. Å andra sidan ser kongressen i Johnsons tgöranden endast ett hårdnackadt motstånd mot dess myndighet. Likvisst tro vi, att både senaten och representanternas hus skola betänka sig, innan de — för första gången i historien — besluta att sätta den exekutiva makten under anklagelse, sedan de redan hafva tillintetgjort dess egentliga makt. De skola troligen nöja sig med att göra presidenten mot hans vilja till ett redskap för sina planer. Korrespondentens uttalade suppositioner synas icke gå i fullbordan, enär — som man vet — ett utskott blifvit valdt, hvilket skall undersöka skälen tör presidentens försättande i anklagelsetillstånd, och dessutom en formlig anklagelse mot presidenten är inlemnad i representanternas hus. Visserligen kan utgången vara oviss, men det synes oss vara åtminstone — så som kongressen är sammansatt — lika sannolikt, att presidenten skall fällas, som att detta icke skulle ske. ASIEN. Angående den franska expeditionen till Korea innehåller ett bref derifrån af den 25 Oktober följande: ,,Den 11 denneslemnade vi Tsche-fu; vi voro 7 skepp starka, hvaribland en fregatt med 1,200 man. Samma dag kommo vi till en ö, som vi till kejsarinnans ära kallade Eugenie; den 14 ankrade vi vid Kong-Hoa, som är en af Koreas hufvudfästningar. För att komma dit är man nödsakad att passera en 30 mil lång, mycket trång hafsbugt. På begge stränderna har man uppfört sex befästningar, och ändan af viken försvaras af en med torn försedd lång mur. I fall denna genomfart vore i vårt våld, skulle den vara ointagbar, och om man här velat skulle man kunnat fara illa med oss; men ingen bjöd till att göra oss motstånd. Våra landstigningstrupper sattes 7 genast i land, och vi besatte utan svårighet höjderna. Följande dagen framryckte man ända till stadeu, som ligger sex kilometer derifrån. Man afsköt mot oss några gevärsskott, men då det egentliga anfallet skulle ske först dagen derpå, så drogo sig våra trupper tillbaka till sina egentliga positioner. Den 16 på morgonen öfvertog amiralen befälet öfver alla stridskrafterna, och vi uppbröto klockan 6 om morgonen. Klockan 8 voro vi herrar öfver Kong-Koa, och de franska fanorna svajade från alla punkter. Innevänarne, med sina auktoriteter i spetsen, hade vid vår ankomst tagit till flykten. Staden Kong-Hoa synes hvarken vara rik eller starkt befolkad; men om man tasar i betraktande mängden af befästningarne, så måste koreanerna fästa stor vigt vid denna stad. Vi funno verkligen en förvånande mängd vapen och ammunition. Man kunde i arsenalerna räkna gevär, sablar, kulor, bågar och pilar till tiotusen