Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1867, sida 1

Senmor Aguila. Af Cerstäcker. 7) Gri öfversättring af Sigfrid Nyberg.) — Min käre, unge vän, sade sennor Rivadia ängsligt, — det vore farligt att ens med den ,,aflägsvaste misstanka uppträda mot en sådan familj, med hvilken jag dessutom är intimt lierad. Ni inser väl — — — Fullkomligt, sennor, återtog don Rasael med en kall bugning; — förlåt att jag ens vågat antyda något dylikt. Jag börjar redan få en öfversigt af saken. Rivadia befann sig i en synbar förlägenhet. Han kände den ironi, som låg i den unge mannens ord, ja, hvad som var ännu värre, han kände att Rafael hade orsak att anse sig djupt kränkt, och då han tänkte på huru han förr skiljts från honom, hvilka planer och förhoppningar de alla haft, och huru mycket ,förhållandena nu hade förändrats, skyggade han verkligen för att möta den unge mannens blick. Peruanerns vana att förmildra hvarje obehaglighet genom några intetsägande frasor, så länge man är 1 sällskap med den förolämpade, vann dock snart öfverhanden äfven hos honom. Situationen blef äfven alltför pinsam. — Min käre unge vän, sade han i det han lade sin hand på don Rafaels axel ) file H.-T. N:o 8.