Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1867, sida 1

— Jag måste köpa en häst, och i afton bege mig ut till haciendan. — Köpa en häst i dag och dessutom företaga en ridt af några leguas? skämtade Gaspar. — Det är i sanning mera än jag kunde aträtta, ty dertill behöfde jag minst tre dagar. Vet du då hvar du kag få en bra häst? — Nej, jag hav blifvit en fullkomlig fremling här, — Köp då inte öfveriladt, ty annars blir du skamlöst bedragen. Tag min häst i dag, jag behöfser honom ej på några dagar, och motionen skall göra honom godt. — Jag antar med tacksamhet ditt anbud; kanske kunna vi sedermera göra en affär. — Kanske, men hvem följer dig? — Följa? Ingen. Hvem skulle följa mig? — Tänker du rida ut ensam och dessutom mot aftonen? —. Hvarför inte? Hafva edra vägar blifvit så osäkra att man inte mera kan bege sig utåt landet, — Hm, sade Gaspar, — i det inre är det inte farligt. Du kunde lugn: gå bland bergen med en penningesäck på ryggen; men i stadens omedelbara grannskap har det blifvit temmeligon osäkert eftor dödstraffets afskaffgnde, och ej en enda vecka örgår utan att en resande anfalles och lå altid mördas. Ett hyggligt tillstånd i er militärrepublik! skämtade Rafael. — Hvarför ha ni agit in det kinesiska packet i landet? — Dertill äro kineserna fullkomligt oskylliga, försäkrade Gaspar — äfven för fega att försöka något dylikt samt dessutom jemnerliga ryttare. De skulle blifva ertap