Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1867, sida 1

man naturligtvis ej längre än en dag låt: ett lik vara obegraft; innan således un derrättelsen hann till staden och en lä kare kommit dit ut, hade det redan dra git ut på tiden, och den döde hade blifvi begrafven. Naturligtvis tänkte ingen på att åter gräfva upp liket, och nästa dag stod dödsfallet förkunnadt i Limatidnin gen såsom orsakadt ,af ev slaganfall Vid det öfriga fästade man ej någon upp: märksamhet. Endast sennor Rivadia un dersökte noga det utfärdade köpebrefvet och då han, hvilken man ansåg intresserad i saken, erkände det gåsem riktigt och lag. enligt, hade naturligtvis ingen annan nåsot att invända deremot. Don Gaspar kunde ej upplysa hvem son nu förvaltade godset. Han hade aldrig bekymrat sig, derom, han visste endasi att den nuvarande egaren dertill, Matec Desterres, nästan oupphörligt vistades : staden, och isynnerhet ofta besökte teatern. Dessutom spelade han utmärkt väl biljard och red en skimmel, som han nyligen hade köpt för aderton una af sin svåger, sennor Olivar, hvilken var gift med en ar hans systrar. Don Rafael satt tyst och dyster med hufvudet lutadt mot handen och lyssnade till den unge officerens prat. Han afbröt honom ej med ett enda ord, ty så oordnadt allt än yttrades, så förekom dock dervid mycket, som han kunde begagna sig af och kanske aldrig hade Jygkals så veta, om han frågat derefter. Slutligen tömde han sitt glas och sköt det tillbaka. — Du ämnar gå, Rafael? — Ja, det är tid på. — Hvarthän i dag?