kade sig fullkomligt tydligt och afficerade honom lika lifligt, som om föremålen hade varit verkliga. De menskliga figurerna talade icke, han hörde aldrig något ljud och han förvexlade heller aldrig dessa yner med verkligheten. — Professor Gleditseh i Berlin (t 1786) gick en dag genom akademiens sessionssal och såg der, sittande i ett hörn, presidenten Maupertuis, som någon tid förut hade aflidit i Basel. Spöket fäste sin blick på honom och var så tydligt den aflidnes bild, att Gleditsch för ett ögonblick studsade; men som han var en man med lugn eftertanke, insåg han att det endast var en fantasibild och beskref den sedan i universitetets annaler såsom ett bevis på inbillningens makt. — Man känner en mängd dy lika fall bland de lärda. Skalden och skriftställaren Mäser tyckte sig som oftast se blommor framför sis; Audral, professor i anatomi, såg deremot lik af menniskor. Bokhandlaren Nicolai i Berlin, en högt aktad vetenskapsman och litteratör, berättar, att han, sedan han lång tid hade lidit af hemorrhoider och blodkongestioner åt hufvudet, i början af år 1791 träffades af en högst obehaglig händelse, som hos honom uppväckte en häftig själsskakning. Under detta tillstånd fick han plötsligt, kl. 10 f. m., se sin äldste, aflidne son stående framför honom. -)as pekade på gestalten, fortfor han, j5och frågade min hustru, om hon såg den. Hon såg naturligtvis ingenting, slöt mix förskräckt i sina armar, sökte lugna mig och skickade efter läkaren. Gestalten stod qvar vid pass en half timme. Jag blet slutligen litet lugnare och föll i en halfslummer under en half timmes tid. På e. m. kl, 4 visade sig gestalten åter. Jag var ensam, och som synen naturligtvis besvärade mig, gick jag in till min hustru, för hvilken jag berättade hvad som händt. Mot kl. 6 visade sig andra gestalter, som icke hade ringaste sammanhang med den förra. Jag vet ingen annan anledning till dessa synvillor, än att jag icke kunde glömma min bittra förtret och grubblade öfver f jderna af den förutnämnda ledsamma händelsen, för att om möjligt afvända dem. Synen visade sig alltid 3 till 4 timter middagen, vid den tid då matsmältninar. Den dödes gestalt visade sig icke vidare efter de första dagarna, deremot visade sig dligt andra gestalter, ibland bekanta, men merindels obekanta. Nicolai visste icke under sista tiden af sin sjukdom, då cn bekant trädde in. huruvida denne var en vålnad eller en lefvande varelse, och detta eå mycket mera, som spökgealterna äfven både talede och svarade. Flutligen blef han dock genom ändamålsenlig behandling, särdeles genom åderlåtningar, befriad från sin sjukdom. Stundom skall andeskåderiet, likt andra abnorma kroppsoch själstillstånd, till och med vara uftliet, och Walter Scott omnämner i detta afseende en engelsk familj vid namn Dobie, som i sitt vapen har ett försvinnande spöke. Ja, äfven blinda äro icke befriade från dylika syner. Så led den blinde professor v. Baczko i Königsberg en lång tid af visioner. De voro hos zonom ofta af demonisk natur, så att man i sjelfva verket måste beundra mannens själsstyrka, som cke det ringaste stördes deraf. Han icke blott g och hörde santomerna, utan äfven till och med inde deras vidrörande. Ofta öfverfölls han, särleles då han hörde dem, af en iskall rysning. Han förlorade likväl aldrig sitt lugn och sin beinning, ehuru plågoandarne oroade honom under lera år och störde honom i hans sysselsättningar. (Idun).