Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1867, sida 2

666 inansministern? En fördelaktig slägtskap ör en godsförvaltare! — Ja, pekräftade sennor Rivadia, — len andre mannen i staten och ofta nog ifven den förste. Men att nm ej hört nåsot om allt detta! — Ej ett enda ord, återtog Rafacl, nu fullkomligt lugn, ty han visste ganska väl att han nu ej kunde göra något, förrän han hade erfarit de närmare och de minsta biomständigheterna vid alla dessa om:imnda sakförhållanden. Således har jag, som affären nu står, förlorat hela min förmögenhet i Peru; och ni tycks äfven vara af denna åsigt? — Jag? sade Rivadia något förlägen, ty den unge mannen framställde denna förmodan med en sådan säkerhet, och i sitt inre kände han sig träffad deraf. Han hade ju ej längre ausett don Rafael, ifall han någonsin återvände, såsom nagot förmånligt parti för Candelaria. Skulle den nyss återkomne redan hysa en sådan misstänka? — Jag måste tillszä. fortfor han efter en kort paus, — att det är en kinkig sak, just för slägtskapens skull, ty ni skall sannolikt ej finna någon advokat, som skulie vilja åtaga sig denna sak, ifall ni verkligen ämnar vidtaga några åtgärder leremot. — Det vore det minsta, svarade don Rafael, — jag är sjelf advokat, och våra lagar äro icke så invecklade att de ej kunna utredas. Det enda och vigtigaste är blott att erhålla behöriga uppgifter. Ilyser ni, sennor, till exempel den fasta öfve tygelsen att allt har gått ärligt till vid denna förCiljning, eller bar ni den aflägsnaste misstanka om motsatsen? (Vaärte Y