Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1867, sida 2

tagande, skämtade Rafacl. — Alla menniÅ skor synas förvånade och just inte angenämt förvånade öfver att jag finns till. Har ni något skäl för motsattsen, sennor? — Men man har sörjt er här som död. redan i ett helt år. — Sörjt, — verkligen? Och hvem har visat detta deltagande? — Man berättade att ni hade blifvit tagen och dödad i Australien af en sjöröfvare. — I sanning en liten roman, skämtade don Rafael, — och det är skada att jag så grundligt måste förstöra denna poesi genom den torra verkligheten af min obestridliga tillvaro. Jag försäkrar er, sennor, att jag uppriktigt beklagar det. — Och ni kan ännu skämta, don Rafael? sade sennor Rivadia och betraktade honom förvånad. — Ni vet då inte, — — men när kom ni hem? — Ungefär tör en timma sedan kom jag till Lima. — Endast för en timma sedan, och ni har förmodligen ej talat med någon? — Med ingen annan än sennoritan, hvilken jag till min ledsnad störde under hennes sångöfningar. Jag tycks verkligen komma olägligt för alla. — Min dotter? sade sennor Rivadia med en viss förlägenhet. — Men ni vet således inte hvad som tilldragit sig här under er bortovaro? — Med er dotter? — Med er estancia, med hela er förmögenhet. — Med min förmögenhet? utropade den unge mannen och blef uppmärksam. — Säledes var ryktet om min död icke utspridt förgälves? Men hvad kunde det j