bordt ålägga honom alt derpå fästa modrens upp: märksamhet, särdeles med afseende å barnets utlemnande till uppostring; men att, då hr professorn hvarken från sjukhuset utskrifvit moder och barn såsom friska, eller, såvida upplysas kunnat, afgifvit eller blifvit anmodad meddela sådant bevis om barnets frihet från venerisk smitta, som modren bordt till hustru Magnusson aflemna innan den sednare mottog barnet till uppfostring — så fann kongl. kollegium professor Hjort icke kunna anses hafva felaktigt förfarit derigenom att han från sjukhusets barnsbördsafdelning utskrifvit den efter barnsbörden återställda modren och hennes barn, sedan de icke längre syntes vara i behof af den vård, för hvilken samma afdelning vore afsedd. Efter detta utlätande afgjorde rådhusrätten saken sålunda: att rädhusrätten väl ej funne den bevisning, käranden professor Hjort af svaranden, arbetskarlen Magnusson, genom stämningen påfordrat, vara i målet förebragt, men emedan käranden icke, i enlighet med det i stämningen gjorda förbehåll, framställt något påstående om ansrar å svaranden, och de af denne väckta anspråk på ersättning för de lidanden hans hustru måst utstå, icke kunde komma under pröfning i detta mål, ansåg rådhusrätten vidare utlåtande deri ej erfordras, än att andens anhållan om godtgörelse för rättegångskostnad, den han ej förtecknat, icke kunde bifallas. Med detta utslag, afkunnadt den 20 sistl. Oktober, har målet i detta stadium blifvit afslutadt.