Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1867, sida 2

fredaställde sitt eget hjertas högsta önskan genom en eftergift, icke ens länge kunde lätsa göra invändningar, isynnerhet sow mrs Jennings bön varmt understöddes af mr Palmer, som tycktes känna en lindring i att lemna efter sig en person, så väl i stånd att bistå eller råda miss Dashwood vid hvarje inträffande händelse. Marianne hölls naturligtvis i okunnighet om alla dessa anordningar. Hon visste icke, att hon varit orsaken hvarföre mr och mrs Palmer lemnat Cleveland omkring en vecka efter deras ankomst dit. Det förvånade henne icke att hon icke sågtill mrs Palmer, och som det ej heller bekymrade henne, nämnde hon aldrig hennes namn. Två dagar förflöto efter mr Palmers afresa, och hennes tillstånd fortfor, med föga omvexling, att vara detsamma. Mr Harris, som besökte henne hvarje dag, taade ännu dristigt om hastigt tillfrisknanle, och Elinor var likaledes förtröstansull, men de öfrigas förhoppningar voro ngalunda så glada. Mrs Jennings hade sjort upp, att Marianne aldrig skulle gå genom det, och öfverste Brandon, hvars örnämsta nytta bestod i att lyssna till nrs Jennings spådomar, var icke i ett innestillstånd att motstå deras inflytande, Tan försökte att förjaga en fruktan, som wotekarens stridiga utsago tycktes göra rimlig, men de många timmar hvarje dag, varunder han var lemnad alldeles ensam, oro blott alltför gynnande att lemna tillräde till hvarje melankolisk tanke, och san kunde icke bortjaga ur sitt sinne öfertygelsen, att han icke mera skulle få e Marianne. (Farte Y