Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1867, sida 3

hennes tillkommande hem af hennes bror och mrs Jennings, utan äfven Lucy bad henne enträget, då de skiljdes, att helsa på henne der. Mycket tidigt i April, och temligen tidigt på dagen, bröto de båda partierna från Hanover Square och Berkeley Street upp från sina hem för att, efter öfverenskommelse, mötas på vägen. För Charlottes och hennes barns skull skulle de vara mera än två dagar på resan, och mr Palmer, som reste fortare med öfverste Brandon, skulle inträffa på Cleveland straxt efter deras ankomst. Då man skulle afresa, kunde Marianne — så föga trefnad hon än haft i London, och så ifrig hon linge varit att lemna det — icke utan stor smärta säga farväl till det hus, hvari hon för sista gången njutit detta hopp och detta förtroende till Willoughby, som nu för alltid voro utsläckta Ej heller kunde hon lemna stället der Willoughby qvarstannade, upptagen af nya förbindelser och nya planer, hvari kon icke kunde hafva någon del, utan att utgjuta många tårar. Elinors nöje, i afresans ögonblick, var mera verkligt. Hon hade iutet sådant föremål att fästa sina tankar vid; hon lemnade ingen varelse efter sig, från hvilken det skulle förorsakat henne ett ögonblicks sorg att för alltid vara skiljd; hoa var glad att blifva fri från förföljelsen af Lucys vänskap; hon var tacksam ait förs bort sin syster, osedd af Willoughby sedan hans giftermål, och hon såg hoppfullt framåt mot hvad några månaders stillhet på Barton kunde göra för att återställa Mariannes sinnesro oeh styrka hennes egen Deras resa gick lyckligt. Andra dagen