Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1867, sida 1

andra effekter utbjudna af de okonstlade öboarne. Och huru förnöjsamma de visade sig dervid och gåfve gerna för ett brokigt, värdelöst glasperlband, eller för några alnar dåligt, men bjert färgadt kattun, saker på hvilka de arbetat hola veckor, medan de söljande i sin tilltagande lystnad aldrig kunde så nog för det skräp, som de här hade framlagt till försäljning. Och likräl viaste de att de i Callao skulle erhålla af fremmande, hemgående fartyg tio, ja tjugo gånger de förskotterade kostnaderna. Nu börjades äfven frukthandeln, och bland indianerna utdelades tobak, som de alla begagnade. De försummade ej heller att så fort som möjligt njuta deraf, och ett par af dem började äfven karfva en bit i fina stycken, invecklade dem derefter i särskildt beredda och för detta ändamål medförda bananasblad samt skyndade sedan till kabyssen för att erhålla eld. Nu brann cigarren och stolt utblåste öbon den blåa röken i luften samt blickade dervid ofrivilligt mot sin ö. Ilan föreställde sig redan med hvilken njutning han skulle utsträcka sig denna afton bland blommorna framför sin hydda och blåsa röken upp bland de beskuggande trädgrenarne. — Men hvarest var ön? Ovilkorligen uppgaf han ett rop af förvåning, och några ögonblick derefter stodo alla indianerna likt en skrämd skara rådjur med upplyftade halsar och skygga blickar vid relingen damt blickade tillbaka mot land, hvilket de under den friskande brisen redan hade lemnat långt bakom sig. — Felipe! Felipe! ljödo snart deras rop efter tolken, ty de hastiga frågor de gjorde besättningen blefvo naturligtvis obesvarade.