Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1867, sida 3

Jning. Det är väl sannt att det icke skull : sammandragas mera än 2 å 3 dagar on året, men om härmed något skulle vinna: måste minst en bataljon samlas på hvarje ställe, och med de afstånd, som i vår: folkfattigare provinser härför måste till. ryggaläggas, skulle dock omkring 5 ar betsdagar utan ersättning gå förlorade. Ibland de vigtigaste och mest eftersträf. vansvärda egenskaper hos en armborganisation är likhet, så vidt möjligt är, emellan fredens och krigets förhållanden. Att i en ny organisation behålla regementsindelningen för freden, hvilken indelning i fält helt och hållet försvinner, är obehöfligt och skadligt. Brigaden, bestående at ett bestämdt antal bataljoner, bör vara en taktisk enhet, uti hvilken såväl befäl som trupp i krig och fred har sin bestämda plats. Den känsla, som framkallat tanken om bataljonernas omkastning inom olika brigader, är vacker, men medför alltför stora olägenheter och vådorför att böra vinna gehör. En sådan omkastning skulle inom brigaden sammanföra elementer, hvilka både för brigadchefen och sinsemellan skulle vara alldeles främmande; brist på kännedom af personalen skulle medföra brist på sammanhållning. Jägarbataljonerna äro en lyxartikel, som illa passar i stycke med förslaget i sin helhet. I våra dagar fordrar man detsamma af hvarje infanterist, som man förr ville ville finna hos jägaren. Är det en högre grad af skjutfärdighet man vill hafva koncentrerad i en trupp, så är en bataljon pr division för litet; en skarpskyttekår pr brigad skulle då bättre uppfylla ändamålet. Ins. har icke velat fördjupa sig i detaljerna, hvilka gifva anledning till många anmärkningar, sedan han påpekat de hufvudbrister, hvilka enligt hans åsigt göra förslaget oantagligt. Emellertid måste det ganska allvarsamma arbete, som på förslaget blifvit nedlagdt, alltid ingifva aktning, äfven om det resultat som vunnits icke kan vinna praktisk tillämpning. I en tid då man på fullt allvar, som det tyckes, satt ifråga att ersätta armöen med frivilliga skarpskyttar, är det af stor beYydelse att finna män, utom militäryrket, med talang och inflytande, hvilka icke helt och hållet förblanda beväpnade män med soldater och hvilka i någon mån besinnat len store kejsarens ord, att man aldrig lar brist på folk, men väl på soldater.