Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1867, sida 3

4)7 1164x — HOT Tv gjort föremål för en längre artikelserie har ins. ansett för sin pligt att äfven draga sitt strå till stacken, likväl alltid under förhoppning att mera kompetenta domare skola gifva det sin slutliga dom. En sats, som svårligen lärer kunna jäfvas, är den att för att få en armå af värnpligtige fordras antingen att dessa så länge göra tjenst att de blifva soldater, eller också att de blandas med en stam af veteraner. I Red:s förslag sker ingendera; den armå, som der föreslås, är en armå af rekryter; den skulle alltid förblifva det, och en sådan lemnar ingen trygghet åt läderneslandet. Man skulle möjligen kunna tänka sig en duglig armå äfven efter detta förslag i ett land, der nationen hade en liflig smak för militära öfningar, der befolkningen vore tät, så att icke afstånden lade hinder i vägen för flitiga sammankomster, och der klimatet tillät öfningarnes fortsättande största delen af året. Men Sverge är icke ett sådant land: skarpskytterörelsens ringa utbredning på landsbygden visar det bäst. En armå, som uteslutande bestode af värnpligtige, skulle, för att uppfylla sitt ändamål, kräfva uppoffringar i tid och pengar, hvilka svenska nationen svårligen skulle kunna och troligen icke vilja bära. Då man talar om öfningstid, måste man ihågkomma, att det kräfver lång tid att förvärfva vana vid soldatens alla förhållanden, och att en armäs duglighet icke minst beror af att befäl och trupp väl känna hvarandra. Red:s tro, att den föreslagna armCen skulle kunna möta hvilken yrkesarmå som helst af samma styrka, delas säkerligen icke af någon, som har erfarenhet i hithörande ämnen, och i all visso! icke af våra blifvande fiender. Detta oaktadt är den sammanlagda öfningstid förslaget upptager ingen bbetydslighet hos oss, der man först nyligen och med möda kunnat erhålla 30 dagars öfning för beväringen. Förslaget anslår nem; sligen omkring 120 dagars öfning, men fördelad på 13 år i så små portioner, att den ; börjar med en !, dag i veckan och slutar med 2 å 3 dagar om året. Hvarje ; militär skall kunna upplysa Red. om att hälften af denna tid, fördelad på 2 eller 4 3 år, skall lemna mångdubbelt bättre ret sultat, hvartill kommer den stora bespaj ringen i marchetid och marchekostnad; en) besparing hvars belopp skulle väcka häp-f nad om man gjorde sig besvär att ungefirligen beräkna den. I en armå deremot, som har en ständig stam af verkliga soldater, kan de värnpligtiges öfningstid inskränkas betydligt under den tid förslaget ! upptager; med de besparingar, som här-!! igenom åstadkommas, skulle stammens I kostnad till största delen bestridas, och h landet hafva en armf6, på hvilken det kun-g. de förtrösta i farans stund. Red, säger Ä att nationen icke kan underkasta sig längre öfningstid än förslaget upptager. Den kan det heller icke, när det gäller alla, hvilket ytterligare är ett skäl för en ständig sn stam, utom alla de fördelar i afs. på sam-n manhållning och duglighet en sådan med-Ji för. Att säga det den indelte soldaten icke öfras mera än den föreslagna armåen, är att begå ett stort misstag; han öfvas efter regeln 62 dagar hvartdera af de båda första tjensteåren oc. sedan 20 dagar om året under hela sin tjenstetid. Då Red. kl. yttrar, att sedan den lilla stående armeen blifoc vit krossad, återstå endast oöfvade skaror, begår Red. det gamla, ständigt upprepade misstaget att tänka sig stammen för sig och de värnpligtige för sig, då de likväl endast tillsammans, i samma led, utgöra Armeen. . . nå Att hänvisa till mobiliseringstiden såsom sås ösningstid och till fältlifvet såsom en fort-) satt öfning är nog rätt, om man har en häs mindre krigsfot, som genast är färdig; att) 4 repliera på moblliseringstiden äfven förlde lenna vore ett farligt vågspel. vis Det problem, som enligt Ins. tanka måste lösas och som icke torde vara så svårsål öst, som man foreställer sig, är att ästad-föt. söomma on stam, som inom en arms, grun-NVar lad på allmän värnpligt, uppfyller sitt änfo lamäl lika väl som den indelte soldaten, ska nen frigjord från indelningsverkets in-das ecklade och tunga sormer, samt jemnare ördelad ester solkmängden, st si de uj Jemte denna stora Prist i red:s förslag. I ut oaktadt ganska betungande ösningstids P ndast åstadkomma en arm af rekryter, innas äfven andra ganska väsentliga. En ådan finner insändaren i sättet alt ankaffa subalternofficerare och underbefäl.20 y för det första är det föga troligt att srad van kap finna öfper 4,500 värnpligtige, i l vilka U en gång äro lämplige och villige G tt sjelfve bekosta sig lärokurs, egen uniIL orm m. m. utan annan ersättning än dagraktamente under tjenstgöring; för det 0 ndra är det ganska påtagligt att man ägg nge underbefål, som Äfven ämder förut-)3å ittning af den bästa vilja vore föga il:re ånd att fylla sina maktpäliggande beläli-!: ingar, och tör det tredje, om man också ckades få det hehöfliga antalet och den 15 a höfliga dugligheten, skulle man dock H ltid få en ny uppsättning af !, hrarje se rd , ty inga andra skulle tjena öfver sina spett irnpligtsår, än de få, hvilka för framtihum m egnade sig åt den militära banan. öre; En lag, som ålägger uppoffring af tidPr h pengar, lika för alla och utan ersätt1. ng, innebär alltid en oxätfvisa, ty det sörs m är en obetydlighet för den förmögne, Vi ofta en börda för den fattige. Sädant 50 P