Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1867, sida 2

nu eller hädanester, någonsin skulle för väna henne, ty hon trodde henne i stäne att göra hvad som helst i verlden för den hon verkligen satte värde på. Hvad öf verste Brandon beträffar, var hon färdig icko allenast att dyrka honom som et helgon, utan dessutom riktig mån att ha skulle behandlas som sådant i alla verlds liga angelägenheter, mån att hans tionde skulle höjas till det yttersta, och beslöt hemlighet att, så vidt hon möjligtvis kun de, på Delaford begagna sig af hans tje nare; vagn, kor och trädgård. Det var uu öfver en vecka sedan Johr Dashwood aflade sitt besök i Berkeley Street, och emedan ingen notis sedan ta: gits om hans hustrus opasslighet, började Elinor anse det nödvändigt att göra henne en visit. Detta var likväl en skyldighet som icke allenast var stridande mot hennes egen böjelse, utan ej heller erhöll någon uppmuntran hvarken af Marianne eller mrs Jennings. Den förra, icke nöjd med att. bestämdt vägra gå sjelf, var mycket enträgen att äfven hindra sin syster derifrån, och den sednare, — ehuru hennes vagn alltid stod till Elinors tjenst — tyckte så illa om mrs John Dashwood, att icke ens hennes nyfikenhet att se hur hon såg ut efter den nyss timade upptäckten, eller hennes stora lust att trotsa henne genom att taga Edwards parti, kunde: öfvervinna hennes ovilja att åter komma i hennes sällskap. Följden blef att Elinor ensam begaf sig åstad att aflägga on visit, för hvilken ingen kunde hafva mindre lust, och löpa faran af en tete-å-tåte med en qvinna, som ingen af de andra hade så stor orsak att tycka illa om. Mrs Dashwood tog icke emot, men in