intrade således ombord med ett förbindligt ,,esta sennor Styrmannen, som emottog honom, inlät sig ej i några långa höflighetsbetygelser och frågade, då Felipe beträdde däcket: — Hvad landsman? — Italienare, sennor. — Talar du kastilianska? — Ja, litet. — Hm — du har landsmän här ombord; — och i det han skickade en närstående man förut, beordrade han en namnsilven matros till akterdäcket för atv i nödfall tjena som tolk. — Behöfver ni ved? frågade nu landtvagabonden, i det han vid styrmannens sida gick akterut, och han vattnades i munnen då han tänkte på tobaken, som nan snart hoppades erhålla, — jag har ett par samnar i ordning och kan skicka dem ombord inom ett par timmar. — Nej, vi ha tillräckligt, ljöd det korta svaret. — Således frukt? Ni kommer just lasom ; brödfrukten har nyss mognat, och jug skall säga till karlarne der att de geast föra hit ett par kanotlaster till. Tids nog dermed, svarade styrmannen. — Framförallt vill kapten för med dig och fråga dig om åtskilligt, sedermera kunna vi uppgöra srukthandeln inom ett par minuter. — Och hvad är det om man törs fråga: sade Felipe och betraktade slyrmannen under lugg. Kanske att hans samvete cj var så rent, vy det hemlighetsfulla mi sbagade FrOHOm. n styrmannen inlät sig ej i något vidare aromal, ty de hade uppnått Rkärterdäck, tl hvilket han nu uppsteg och vinkade