Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1867, sida 3

der, som hon visade att hon kände hvad hon sade: — Jag skall alltid anse mig stå i stor förbindelse till er. Mrs Jennings var förtjust i hennes tacksamhet, och undrade endast hur öfversten. sedan hon hört sådana ord, kunde vara i stånd att lemna dem, som han straxt derefter gjorde, med den yttersta kallblodighet och gå sin väg utan att gifva henne något svar! Hon hade icke trott, att hernes gamle vän skulle blifvit en så liknöjd friare. Hvad som verkligen passerat dem emellan var följande: — Jag har hört, sade han med stort medlidande, -talas um den orättvisa er vän mr Ferrars har lidit af sin familj: ty, om jag förstår saken rätt, har 2 blifvit helt och hållet förskjuten af dem: derföre att han vidhåller sin förlofning med; en mycket förtjenstfull ung qvinna. Har: jag hört rätt? Ar det så? i I Elinor jakade. — Grymheten, svarade hon med mycken känsla, — den opolitiska grymheten att skilja, eller försöka skilja två unga per soner, som länge varit fästade vid hvarandra, är förskräcklig. ÅIrs Ferrars vec! icke hvad hon kan hafva gjort — hvad: hon kan drilva sin son tilll Jag har sett mr Ferrars två eller tre gånger i Harley Street, och är mycket intagen i honom. Han är icke en sådan ung man, med hvilken man kan blifva förtroligt bekant på kort tid, men jag har sett tillräckligt af honom för att Önska honom godt för sin egen skull, och gom en vän till er, önskar jag det ännu mera. Jag har hört, att han ämnar blifva prest. Vill ni hafva godhe