Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1867, sida 3

Hon började likväl allvarsamt vända sina tankar åt resans verkställande och hade redan sämnt deras önskan för deras goda värdinna, sem motsade dem med hela sit! goda hjertas vältalighet, då en plan föreslogs, hvilken, ehuru den qvarhöll dem i London ännu några veekor, syntes Elinor mycke: mera passande än hvarje annan. Palmers skulle återvända till Cleveland omkring slutet af Mars; och mrs Jennings, tillika med båda hennes vänner, emottogo en mycket varm bjudning från Charlotte att rese. med dem. Denna skulle i sig sjelf icke varit tillräcklig för Elinors grannlagenhet; men den understöddes af så mycken verklig artighet af mr Palmer sjelf, att det, förenadt med den stora förbättringen i hans sätt mot dem sedan han vetat Marianne vara oiycklig, föranledde henne att med nöje antaga den. Då hon sade Marianne hvad hon gjort, var dennas första svar likväl icke mycket gynnsamt. — Cleveland! utropade hon mycket upprörd. — Nej, jag kan icke resa till Clevelaud, — Du glömmer, sade Elinor midt, -att dess belägenhet icke är — icke är i grannskapet af — — Men det är i Somersetshire. Jag kan icke resa till Somersetshire. Nej, Elinor, du kan icke vänta att jag skall rcsa dit. Elinor ville icke tila om det tillbörliga att besegra sådana känslor; hon försökte endast metverka dem genom att anslå andra, och framstälide de derföre som etmedel, hviket skure bestämma tiden för hennes återvändande till denna kära mo