Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1867, sida 3

som han sjelf. Det var, med ett ord, ett uppdrag, hvarifrån hon, obenägen att smärta . cdward med att mottaga en ynnest af henne, mycket gerna skulle velat blifv befriad; men af lika finkänsliga motiver, undanbiyde öfverste Brandon det likaledes, och tycktes så mycket önska att det fi amställdes genom henne, att hon för ingen del vilie göra vidare motstånd. li var, trodde hon, Ånnu i staden, och lyckligtvis kade hon hört hans adress af miss Steele. Hon kunde derföre ätaga sig att underrätta honom derom under loppet af dagen. Sedan detta blifvit estämdt, började öfverste Brandon tala om sin egen fördel att få en så aktningsvärd och angenäm granne, och då var det han med ledsnad nämnde, att huset var litet och dåligt, ett onus, hvilket Elinor, som mrs Jennings förmodat, föga brydde sig om, åtminstone hyad storleken angick. — Husets litenhet, sade fon, — kan jag icke foörestilla mig skall vara någon olägenhet för dem, ty det blir 1 proportion efter deras familj och inkomst, Öfversten blef förvånad, då han fann: att hon ansåg mr Verrars giftermål som den säkra följden häraf, ty han ansåg det icke möjligt, att Delafards pastorat kunde inbringa sådana inkomster, som någon med! hans lefnadsvanor kunde våga att Zirta sig på, och han sade det äfven. — Detta lilla pastorat kan blott försörja honom såsom ungkarl, men icke sätta honom i stånd att gista sig. Jag är ledsen att säga, det iag ej kan göra mera för nonom, men om jag, genom någon ofärutsedd händelse, Skulle blifva i stånd att jena honom vidare, måste jag tänka mycket olika om honom mot hvad jag nu gör,