Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1867, sida 3

ten säga honom, att pastoratet i Delaford, just nu ledigt, hvarom jag blifvit underrättad med denna dags post, är hans, om han anser det värdt att antaga; men i så olyckliga omständigheter som de, hvaruti han nu är, är detta kanske ej att betvifla; jag önskar endast ati det vore mera lönande. Det är ett rektorat, men litet; den nyss aflidne innehafvaren, tror jag, förtjenade icko mera än två hundra pund om året, Sådant som det är, är emellertid mitt nöje att tillbjuda honom det mycket stort. Var god och försäkra honom derom. Elinors förvåning öfver detta uppdrag kunde knappast varit större, om öfversten verkligen erbjudis henne sin hand. Den tjenst, hon endast två dagar förut ansett som hopplös för Edvard, var redan anskaflad för att sätta honom i stånd att gifta sig; och hon var den, som var bestämd att bortskänka den! Ilennesr örelse ar sådan, som mr Jennings tillskref en helt olika orsak; men hvilka lägve känslor, mindre rena och mindre angenäma, sem än kunde hafva del i denna rörelse, voro likväl hennes aktning för öfverste Brandons allmänna välvilja och hennes tack samhet för den synnerliga skap, som dref honom till denna handling, mycket stora och varmt uttryckta, Ilon tackade honom derför af hela sitt hjerta, talade om Edwards grundsatser och sinnelag med det beröm som hon vissto dem förtjena, och lofvade att med nöje åtaga sig uppdraget, om det verkligen var hans önskan att anförtro någon annan en så angenam förrättuing. Men på samma gång kunde hon ieke afhålla sig från att tänka, det ingen kundle så vä fullgöra det