Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1867, sida 2

Men de fremmande skeppen lade icke till vid alla dessa öar. Der korallrefyen sträckte sig lärgt uttill sjös, eller bildade farliga ylindskär i farvattnet, der aktade sjövannen sis att inlöpa och vadveko ett sa farligt rUnsKap. Andra lågo åter ur skeppens kurs eller i närheten af större öar, vid In hvalfiskfång: SyYancrnet heldre lade till, emedan de lättare derstädes kunde erhälla hyad de behofde. Annu en egendowi Å het ega dessa öar tillsolje af deras I vallbildning. De såkallade ,,refven ligga nemligen sem en ringmur ofta icda till hallannan ongelsk mil utomkrivs svarje 0, och ehuru korallen endast växer upp till hafsytan, aldrig deröfver, så står der likväl en oafbruten väldig bränning, sem ej ens den lättaste kanot kan passera. Uadase der naturliga inlopp finnas kunna båtar, älven ofta skepp, inpassera samt ligga då innanför refyet i lugnt vatten likasom i en damm. Större öar bilda på sådant sitt ofta. märkvärdigt ikra hamnar med fast ankargrund, och isywierhes tyckas vida inlopp, såkallade bildas der en sötrattenskälla kommer ur bergen, ty det udraga Invid mindre kan korallen i öar äro dessa inlopp naturligtvis jemsörelsevis smala, och om fartyg anlöpa måste de kryssa irem och åter framför refvet och iCh sina båtar i land, ellarvänta till dess kanoter komma ut till dem. De kunna icke ens ankra utanför refyct, iy titt imvid korallbaoken träslas osta hun-dradetals fm ars djup. Korallen uppstiger brant och lodrätt frän bafsbotten likt en jettestor mur, o 1 .