Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1867, sida 2

kremmande nationer behöfde vissorligen arbetare) för att odla sina fält och göra sitt land vi ärdefullt, men i Söderhafvet sågo de sig förgäfves om efter andvändbara och ullgingtiga kraster. Tyskarne och Kineserna, — en besynnerlig sammanställning om man tänker efter, — lemnade dem vis serligen frivilligt mången transport af 83 I kallade kulig, hvårtill i Ostindiens stammar bidrogo, dertill nödgade af sina furstar, men det var icke illlräckligt. och emedan handeln med svar? menniskokött började väcka alltför ond blod samt dessutom var nog äftoutyrlig, blef den frågan en syårlöst uppgift för de transatlantiska nattonalokonomernas uppfinningsförmäga: UIVarifrän taga och icke stjäla? Men hvad bekymrade det sorglösa folket i Söderhafvet sig derom, — hyad visste de om fri ämmande länder, om hvilka de y ko ens voro fullt öfvertygade att de verkligen funnos till, emedan ju de fremmande menniskorna, som kommo till dem, hade sina hem på fartygen? I alla fall längtade de ipko dit, läk ar det alntia en högtidsdag för dem då ett dylikt fartyg anlände, och ehuru de i början, det vill siga under de första åren, endast kallade fremlingarne hvita män, så lärde de sig likväl efterhand att känna en skillnad mellan deras nationaliteter. Ingleses hade först tillfört dem sing missjonaref och med dem en fremmande religion, som visserligen afskaftade många missbruk bland dem, men som likväl icke behagade dem rätt, emedan hon predikades af fanatiska, strängt ortodoxa prester, så att folket egentligen lärde hRanna eu