Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1867, sida 3

— Vänta tills han får pastorat! — åh, vi veta alla hur det kommer att sluta: — de skola vänta ett år, och då de finna att intet godt kommer deraf, skola de gifta sig på en adjunktssyssla med femtio pund om året, räntan af hans tvåtusen ock det lilla mr Steele och mr Pratt kunna gifva henne. Så skola de få barn hvarje år, och, Gud hjelpe dem! hur fattiga de skola blifva! Jag måste se hvad jag kan gifva dem till besättning. Två pigor och två drängar, som jag talade om häromdagen. Nej, nej, de måste skaffa sig en dugtig och rask flicka, som kan göra alla slags arbeten. Bettys syster skulle icke passa dem nu. Följande morgen medförde till Elinor ett bref från Lucy sjelf. Det var af följande lydelse: Bartletts Buildings, Mars. — Jag hoppas min kära miss Dashwood skall ursäkta den fribet jag tager mig att skrifva till henne; men jag vet att er vänskap för mig skall göra er glad att höra en sådan god underrättelse om mig och min käre Edward, efter alla de ledsamheter vi genomgått. Jag gör derföre inga flera ursäkter, utan går vidare. Ehuru vi hafva lidit förskräckligt, äro vi nu båda, Gud ske lof! fullkomligt bra och så lyckliga, som vi alltid måste vara af hvarandras kärlek. Vi hafva haft stora pröfningar och stora förföljelser, men erkänna likväl på samma gång tacksamt många vänner, ni sjelf icke den minsta bland dem, hvars sto a godhet jag, liksom Edward, alltid tacksamt skall ihågkomma. Jag är öfvertygad, att ni och den kära mrs Jennings skola blifva glada att höra, det jag tillbragte två lyckliga