Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1867, sida 3

om någonting skulle inträffa, som tvingade r och er syster att resa och mrs Jenings skulle behöfva något sällskap, skulle ri mycket gerna komma till henne och stanna hos henne så länge hon önskar. Jag förmodar lady Middleton inte vill hafva oss mera denna gång. Farväl! jag. ir ledsen att miss Marianne icke var här. Helsa henne hjertligt från mig. Se bara, ym ni icke har er prickiga musslinsklädning på er! Jag undrar att ni icke var ädd att den skulle: blifva sönderrifven. Sådan var hennes afskedshelsning; ty sedan hade hon blott tid att helsa på mrs Jennings, innan mrs Richardson gjorde anspråk på hennes sällskap; och Elinor cemnades i besittning af en kännedom, som kunde sysselsätta hennes tankar en stund, ehuru hon icke fått veta mycket mera, än hvad hon redan förutsett och förut uppgjort i sitt eget sinne. Edwards giftermäl med Lucy var så fast beslutadt, och tiden för dess inträffande förblef lika oviss, som hon trott det skulle blifva: — allting berodde, precist efter hennes väntan, på att han fick den tjenst, hvartill det för närvarande var föga utsigt. Så snart de stigit i vagnen, var mrs Jennings ifrig i sina frågor; men då Elinor önskade så litet som möjligt utsprida nyheter, som blifvit så oredligt inhemtade i första rum, inskränkte hon sig till att upprepa sådana enkla detaljer, som hon var öfvertygad Imcey, för sin egen skull, skulle önska blitva kända. Deras fortsatta förlosning, och medlen som skulle tagas för att påskynda dess slut, var allt hvad hon meddelade; och detta framkallade följande naturliga anmärkning af mrs Jennings: