Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1866, sida 3

II orgelbyggarne, bröderna Söderling. rgelinvigningsfesten i Oppmanna, den 23 December 18667). Lycklig den, som skapar-anden Fick utaf en mild natur, Som fick tanken, ögat, handen, Känslans brunn, att ösa ur. Som fick helsans kraft att verka För hvad herrligt lifvet har, Att ej tiden sjelf kan märka Spåren af den väg, han tar! Afundsvärd är sådan lycka, Vunnen blott af några få: Att sin väg med rosor smycka, Hvilkas dofter ej förgå. Hvarje plan, en ros i knoppning, Småningom blir vecklad ut, Och den leende förhoppning Blir en verklighet till slut. Uppå frukten trädet kännes, Rot och krona, stam och gren. Muskeln, senan, nerven spännes Först; och målet hinnes sern. Ingen seger utan strider, Ingen skörd ur oplöjd jord. Men hvad ljus, hvad glädje sprider Eget bröd på eget bord! Så har den, som mäktar göra Något nyttigt, stort och godt, Icke blott sin samtids öra Och dess pris — en ljuflig lott! — Han har fröjd vid egna härden, Tillfredsställelse och frid. Han har tack af efterverlden, När han mer ej räknar tid. Sådan blef Er lott, I båda, Hvor för sig en hedersgäst, Som med liflig fröjd vi skåda Vid vår vackra orgelfest. Konstens söner, mödans söner, Dagens män, vi helsa Er, Och hvad bäst vårt inre röner Eder denna stund det ger. Det är tacksamhet. Försvinner Den? On Hon högre når För hvart välljud örat hinner, För hvar ton till själen går. När de sköna harmonier Ljuda genom templets famn, Slingrade kring melodier, Och fly in i bjertats hamn. Der flyr tanken bort till Eder, Våra orglars skapar-par, Och bland kyrkofolkets leder Glädjen på hvar tonvåg drar. Vänner! Mån I aldrig rygga Eder gifna föresats: Framåt, år från år att bygga : Nya, sköna ton-palats! Byggen så! Och Eder egen Ära byggs på samma gång. Eder verksamhet är stegen Upp till Minnets torn en gång. Högt det står; kring spiran glimma Strålarne från ryktets sol. Men då slut är mödans timma, Hinns den skimrande kupol. Bröder i naturens rike Och i konstens! sannt och visst, Sverge eger ej Er like: Det är ordet, först och sist. I besitten dagens ära, I stån främst-uti vår ring, Derför Er vi hyllning bära: Lefve brödren Söderling!