Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1866, sida 2

kusin Richard sade, att då det kom till saken, var han rädd att mr Ferrars skulle slå upp; och då Edward inte lät höra af sig på tre dagar, visste jag inte hvad jag skulle tro. Lucy ansåg äfven allt förloradt, tror jag; ty vi kommo hem på Onsdagen och sågo inte till honom hela Thorsdagen, Fredagen och Lördagen, och visste inte hvad det blifvit af honom, En gång tänkte Lucy skrifva till honom, men hon hade inte mod dertill. I morse, just då vi kommo hem från kyrkan,; kom han emellertid; och då omtalade han allt, hur han hade blifvit efterskickad på Onsdagen och talat med sin mor och dem alla, och hur han inför dem alla förklarat, att han inte älskade någon annan än Lucy och inte ville hafva någon annan än henne. Och hur han blifvit så uttröttad af hvad som håändt, att så snart han gått bort från sin mors hus, hade han stigit till häst och ridit ut någonstädes på landet; och hur han hade stannat på ett värdshus hela Thorsdagen och Fredagen, i afsigt att hemta sig. Och sedan han riktigt ötvertänkt allt, sade han, tyckte han att nu, då han ingen förmögenhet hade och ingenting alls, skulle det vara riktigt obarmhertigt att fasthålla henne vid förlofningen, emedan det måste blifva till hennes skada, ty han hade inte mer än tvåtusen pund och intet hopp om någonting annat; och om han skulle blifva prest, hvarpå han tänkte litet, kunde han inte få annat än en adjunktssyssla; och hur skulle de kunna lefva på det? (Forts.)