Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1866, sida 2

valde heldre att stanna hemma, än våga sig ut till en så publik plats: En nära bekant till mrs Jennings förenade sig snart med dem, och Elinor var icke ledsen att hon sedan följde dem och upptog hela mrs Jennings tid, emedan hon sjelf derigenom lemnades åt sina egna betraktelser. Hon såg ingenting af Willoughbys, ingenting af Edward, och för en stund ingen, som på något sätt intresserade henne, Men slutligen fann hon sig, med någon förvåning, tilltalad af Anne Steele, som, ehuru hon såg något förlägen ut, uttryckte stor glädje öfver att träffa dem, och uppmuntrad af mrs Jennings vänlighet på en stund lemnade sitt eget sällskap för att förena sig med deras. Mrs Jennings hviskade genast till Elinor: — Locka ur henne allt, min vän. Hon skall säga er hvad som helst, om ni frågar. Jag kan icke lemna mrs Clarke, som ni ser. Det var likväl lyckligt både för mrs Jennings och Elinors nyfikenhet, att hon berättade allting utan att blifva frågad; ty annars hade man ej fått veta någonting. — Jag är så glad att träffa er, sade Anne, förtroligt fattande Elinors arm — ty jag önskade ingenting högre, än att få so er. Sänkande rösten, tillade hon: Jag förmodar mrs Jennings hört allt. År hon ond? Icke alls, tror jag, på er. — Det var bra. Och lady Middleton, är hon ond? — Jag kan icke fatta möjligheten deraf. — Det gläder mig ofantligt. Store Gud! jag har haft så ledsamt! Jag har aldrig sett Lucy i ett sådant raseri. Hon be