hon åter attacker, och han blef så förskräckt, att han skickade efter mr Donavon, och mr Donavon fann huset i hela detta uppror. Vagnen stod vid dörren färdig att föra bort mina stackars kusiner, och de skulle just sätta sig deri då han gick; stackars Lucy, sade han, i ett sådant tillstånd att hon knappast kunde gå, och Anne icke stort bättre. Jag förklarar, jag kan icke tåla er syster, och jag hoppas, af hela mitt hjerta, att det blir parti af, trots henne. Min Gud! hvilken förlägenhet den stackars mr Edward skall komma i, då han får höra det! Att veta sin käresta bemött så föraktligt, ty de säga, han är förskräckligt käri henne, som han väl må vara. Jag skulle icke undra, om han råkade i den häftigaste vrede! — och mr Donavon tycker precist detsamma. Han och jag talade mycket derom, och det bästa af allt är, att hon gått tillbaka igen till Harley Street, för att vara till hands då mrs Ferrars får veta det, ty hon skickade efter henneså snart mina kusiner lemnat huset, och er syster var öfvertygad att hon också skulle få attacker, och det må hon gerna för mig. Jag har intet medlidande med någon af dem. Jag kan icke tåla, att folk gör så mycket väsen för penningar och förnämhet. Der finnes intet skäl i verlden hyarföre mr Edward och Lucy icke skulle gifta sig, ty jag är säker att mrs Ferrars kan hafva råd att göra ganska mycket för sin son, och ehuru Lucy sjelf har så godt som ingenting, förstår hon bättre än någon anngn att göra mycket af litet; och jag törs säga, att om mrs Ferrars endast ville gifva honom fem hundra pund om året, skulle det vara tillräckligt. Hur tref.