deras makt att helt och hället försona nenne dermed. Hade någon af dem enlast velat gifva henne en fullständig och noggrann berättelse om hela affären mellan Marianne och mr Willoughby, skulle hon ansett sig rikligen belönad för uppoffringen af den bästa platsen vid brasan efter middagen, som deras ankomst förorsakade. Men detta beviljades icke; ty ehuru hon ofta för Elinor uttryckte sitt medlidande med hennes syster och mer än en gång fällde en anmärkning öfver kurtisörers ostadighet inför Marianne, framkallade det ingen annan verkan än en likgiltig blick af den förra eller en missnöjd af den sednare. Ett till och med ännu lättare bemödande kunde hafva förskaffat dem en vän i henne, — om de endast brytt henne för doktorn! Men så föga lust hade de, liksom de öfriga, dertill. att då sir, John var borta, kunde hon tillbringa en hel dag, utan att få höra något annat skämt öfver detta ämne, än hvad hon var nog god att slösa på sig sjelf. All denna afundsjuka och detta missnöje var likväl långt ifrån att misstänkas af mrs Jennings, som tyckte det vara förtjusande för flickorna att få vara tillsammans och vanligtvis lyckönskade sina unga vänner hvarje afton, att de så länge undsluppit eu gammal tråkig qvinnas sällskap. Hon besökte dem ibland hos sir; Johns, och var alltid vid förträffligt lynne, tillskrifvande Charlottes välbefinnande sin .egen omvårdnad och färdig att gifva. en så noggrann och omständlig beskrifning på hennes tillstånd, som endast miss Anne var nog nyfiken att önska. En sak förargade henne och deröfver klagade hon