unga vänner; ty då hon önskade att så mycket som möjligt vara hos Charlotte, for hon dit hvarje morgon, så snart hon var klädd, och återkom icke förrän sent på aftonen. Fröknarne Dashwood tillbragte derföre, på Middletons trägna anhälldn, hela dagen i Conduit Street. För sin egen trefnad skulle de mycket heldre velat stanna, åtminstone hela förmiddagen, i mrs Jennings hus; men det var icke möjligt. Deras tid öfverflyttades derföre på lady Middleton och fröknarne Steele, at hvilka deras sällskap, i verkligheten, var lika litet värderadt, som det i högsta grad var eftersökt. De voro alltför bildade för att vara ett passande sällskap för den äldsta; och af den yngsta betraktades de med afundsjuka blickar, såsom görande intrång på deras område och delande den välvilja, som de önskade uteslutande hafva för sin egen del. Ehuru ingenting kunde vara artigare än lady Middletons uppförande mot Elinor och Marianne, tyckte hon egentligen inte alls om dem. Emedan de hvarken smickrade henne sjelf eller hennes barn, kunde hon icke anse dem godhjertade; och emedan de tyckte om läsning föreställde hon sig att de voro satiriska; kanske utan att riktigt veta hvad satirisk var, men det betydde ingenting. Deras närvaro var ett tvång både för henne och Lucy. Den hindrade den enas sysslolöshet och den andras beställsamhet. Lady Middleton blygdes att göra ingenting i deras sällskap, och smickret, som Lucy var stolt att utdela vid andra tilltällen, fruktade hon skulle nedsätta henne i deras ögon. Miss Anne var den minst besvärade af deras närvaro; och det stod