Nya böcker på L. J. Hiertas förlag: Kristian den Andre och hans td. Historisk-romantisk skildring af CARL BERNHARD. I tre delar. Öfversättning från danskan. 4 rdr 50 öre. Innehåll: I:sta delen: Bet gamla Köpenhamn. — lleerberget. — Den norske jätten. — Extra muros. — Besöken, — Byveke och Sigbrit. — Ett hjerta. — Slottet. 2:dra delen: Konungen, — Eresven. — Kapplöpningen. — Hans Faaborg. — Klostret. — Tre munkar. 3:dje delen: Slettsbalen, — Tornet, — Terben Oxe, — Claus Paa. — Fri Måndag, — Den skottska fejden. — Flykten, — Gurre slott. Genom den litterära kritiken är det kändt, äfven för många här i Sverge, att Carl Bernhards namn intager ett af de främsta rummen bland författares inom samtidens skönlitteratur uti den historiska romanens behandling, och att ofvannämnda arbete, hvars originaltitel är: Kröniker fra Kristian den Andres tid, betraktas såsom hans mästerstycke. Ämnet för dessa skildringar är hemtadt från den skickelsedigra period af konung Kristians lif, då grunden lades till hans framtida öde. IIär upprullas med så historisk trohet, som befintliga källor kunnat medgifva, en mängd taflor, hvilka genom rikedom i omvexling och fulländning i teckning på det lifligaste spänna läsarens intresse, och framställa helgjutna bilder af de mest olika, ja motsatta karakterer, konstnärligt grupperade kring konungens person, på samma gång som de låta läsaren kasta en blick öfver många för denna oroliga och för norden betydelsefulla tid egna och djupt ingripande samhällsförhållanden. — Bland de föremål, som sålunda blifvit tecknade, märkas: konung Kristians lidelsefulla kärlek till Dyveke; hennes moders, madam BSigbrits, inflytande på konungen adelus och presternas till en del deraf härledda hat och sammansvärjningar och Dyvekes tragiska slut, föranledt genom munkarnes ränker; konungens hämnd på den stolte Slottsherren på Köpenhamns slott, Torben Oxe, en af Danmarks förnämsta ädlingar, m. m. Åtskilliga riddaräfventyr, företeelsen af den slocknande medeltidsandan, utgöra intressanta episoder. Derjemte framträder ständigt ett humoristiskt ylänent under teckningen af personer bland de borgerliga och lägre folkklasserna, deras seder och talesätt. Att ett arbete af så stort konstnärligt värde likväl hittills varit föga kändt för den större allmänheten i vårt land, oaktadt den period, som deri afhandlas, utgör en af de mest romantiska äfven i Sverges historia, har med skäl kunnat väcka förundran och man har derföre trott en öfversättning på svenska blifva i bokhandeln välkommen.