Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1866, sida 2

hennes ynnest. Om hon också icke kunds förmå sig till att fröjdas öfver att Edwarc var bunden vid Lucy, tyckte hon likväl att om Lucy varit mera älskvärd, borde hon hafva fröjdat sig. Hon undrade att Lucy kunde erfara et! sådant nöje af mrs Ferrars artighet; at hennes egennytta och fåfänga kunde för: blinda henne till den grad, att hon ansåg den uppmärksamhet, som endast tycktes egnas henne derföre att hon icke var Elinor, som en artighet mot henne sjelf, — eller hemtade uppmuntran af ett företräde, som gafs henne endast derföre att hennes verkliga ställning var okänd. Men att så var, hade icke endast blifvit utvisadt af Lucys ögon samma afton, utan förklarades ännu mera öppet följande morgon, ty på Lucys särskilda begäran lät lady Middleton henne stiga af i Berkeley Street, i hopp att träffa Elinor ensam, för att säga henne huru lycklig hon var. Händelsen gynnade henne; ty ett bud från mrs Palmer, straxt etter hon kommit, bortkallade mrs Jennings. — Min kära vän, utropade Lucy, så snart de blifvit ensamma, — jag kommer för att tala med er om min lycka. Kunde någonting vara mera smickrande än mrs Ferrars sätt att bemöta mig i går? Så utmärkt vänlig som hon var! Ni vet hur mycket jag fruktade att se henne; men så snart jag blifvit presenterad, var hennes uppförande mot mig så vänligt, att det riktigt tycktes säga, att hon fattat tycke för mig. Var det inte så? Ni såg det, och blef ni icke helt förvånad deröfver? — Hon var Lissorligen mycket artig mot er.