Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1866, sida 2

berättelse om hela den förskräckliga hän delsen. Inom några minuter hade Marianne lik. väl återhemtat sig nog för att göra slu på oväsendet och sätta sig bland de öf riga, ehuru hennes sinne bibehöll intryc ket af hvad som tilldragit sig under helt aftonen. — Stackars Marianne! sade hennes brot till öfverste Brandon, med en låg röst, så snart han kunds erhålla hans uppmärk. samhet; — hon har icke så god helss som sin syster, — hon är mycket nervös, — hon har icke Elinors konstitution, — och man måste medgifva, att det är någonting mycket pröfvande för en ung flicka, som har varit en skönhet, att förlora sina yttre behag. Ni vill kanske icke tro det, men Marianne var ovanligt vacker för några månader sedan, fullkomligt lika vacker som Elinor. Nu är allt borta, som ni ser. XXXV KaArirner. Elinors nyfikenhet att se mrs Ferrars var tillfredsställd. IIon hade hos henne funnit allt, som kunde bidraga till att hindra ett vidare umgänge mellan familjerna. Hon hade sett nog af hennes stolthet, hennes låghet och hennes afgjorda fördom mot henne sjelf, för att förstå alla de svårigheter, som skulle hafva mött Edwards och hennes giftermål, om han annars varit fri; och hon hade sett nästan nog att, för sin egen skull, vara tacksam att ett större hinder skyddade henne från att lida af något, uppgjordt af mrs Ferrars, skyddade henne för allt beroende af hennes nycker, eller för att eftersträfva