nes, hvilken den franska regeringen mottagit genom transatlantiska telegrafen; sistnämnde dag befann sig kejsar Marimilian ännu i Mexiko. Med det sista franska postångfartyget ,,La France, som den 10 dennes ankom till S:t Nazaire, har Mem. dipl. mottagit bref, hvaruti de skäl anföras, som förmått kejsar Maximilian att öfvergifva planen till återresan. Så snart man, om morgonen den 21 Oktober, hade erfarit, det kejsaren lemnat hufvudstaden, greps befolkningen der af bestörtning. De oroande rykten, som de följande dagarne kommo i omlopp, ökade bekymren och oron. De mest ansedda borgarne i staden beslutade sända en deputation till Orizaba, för att anhålla, det kejsaren icke måtte nedlägga regeringen, enär mexikanska folket var beredt till hvarje offer, för att stödja den kejserliga thronen. I de offentliga lokalerna framlades samtidigt härmed adresser, i hvilka man biträdde det af hufvudstadens anseddaste män tagna steget, och på dessa adresser tecknades tusentals underskrifter. Kejsar Makimilian blef djupt rörd af dessa petitioner; han svarade deputationen, at! han nyligen högtidligt försäkrat sig al drig vilja öfvergifva den hederspost, till hvilken nationens förtroende kallat honom och att han, till trots för de stora svårigheter, som reste sig mot honom från alls sidor, var beredd att kämpa så länge Gud gaf honom kraft dertill. Deputationen återkom till Mexiko med det löftet, att kej saren skulle återvända till hufvudstaden så snart hans helsa, som hade mycket lidit af de svåra, slag som träffat honom, tillä detta, och så snart han kunde blifva lugnad för kejsarinnans tillstånd, så att har åter skulle kunna egna hela sin tid å statens angelägenhetör.