Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1866, sida 2

Den Osterriklske ambåssadoren 1 LåLIS,MU fust Metternich, har den 15 dennes inträffat i Wien och straxt efter sin ankomst dit haft ett längre samtal med ut-m rikesministern v. Beust. C Enligt en korrespondens från Wien till tt Nordd. allg. 2Zeit. har en duell egt rum s. mellan generalerna Benedek och Clam-v Gallas i närheten af Pesth. Ur dennas. tvekamp lärer Benedck hafva gått med se-v ger, i det han gifvit sin motståndare ett m svårt sabelhugg. 8 ITALIEN. a — De franska och italienska tidningarne n fortsätta sina gissningar om general Fleu-d rys mission till Rom, der han likväl ickejh ännu inträffat. Från klerikala och orle-ja anistiska håll antydes, att kejsar Napoleon a återkommit till sitt gamla älsklingsprojekt f, om en allians mellan alla romerska natid-o ner, för att motsätta sig de germaniska e folkstammarnes hotande maktutvidgning. in Just af detta skäl lärer det vara kejsarens b högsta önskan att förebygga hvarje kolli-!s sion mellan Italien och påfven, samt tillika f att med alla medel befästa det goda förhållandet mellan regeringarne i Paris och f Florens. Om genom Fleury blifvit afslu d tad någon formlig allianstraktat mellan iv Frankrike och Italien , för alla eventuali-I teter, kan naturligtvis icke med bestämd-v het sägas; emellertid visar det försonliga g och moderata sätt, på hvilket Victor Ema-tel uttalat sig vid parlamentets öppnande angående den romerska frågan, om det bästa förhållande mellan de nämnde begge regeringarne. Icke destomindre torde man gå för långt, i sall man af throntalets ord ville draga den slutsatsen, att den italienska regeringen hade uppgifvit sina förra planer med afseende på Rom. Man antager, att franska regeringen är noga underrättad om Tonellos instruktioner för sin mission, och nämnde regering har redan förut tillrådt påfven att afsäga sig den verldsliga styrelsen öfver sitt territorium samt gifva sina undersåter rätt att träda i italiensk tjenst, d. v. s. låta dem blifva italienska borgare. Rom skulle på detta sättet blifva en stad, som regerades af valda autoriteter, hvaremot påfven skulle: behålla alla en suveräns hedersrättigheter. Denna kompromiss mellan påfvens anspråk på oberoende och Italiens på enhet antages vara både Napoleon IIEs och Victor 1 Emanuels nuvarande afsigt. Huruvida detta skall lyckas, torde isynnerhet bero på päfvens hållning. I STORBRITTANIEN. I Ett enda lif är räddadt ur den underjordiska eldsvådan i stenkolsgrufvan vid; Barnsley! Sedan, — som vi förut meddelat — på den första stora explosionen flera lika svåra explosioner inträffat den påföljande dagen, råkade om aftonen kl. 11 ett grufschakt i brand, och en låga srambröt ur djupet. Den omkringstående folkmassan vek skygg tillbaka från gruiöppningen. Innan det ditkallade eldsläckningsmanskapet började sitt arbete, aftog elden. Men en at detta manskap trodde sig från schaktets botten hafva hört ett svagt rop. En oerhörd sensation uppstod, och ett bud afsändes, för att ditkalla grufingeniören. Klockan 5 om morgonen inträffade denne; tecknen att en lefvande va1 relse gaf sig tillkänna från djupet ökade J sig. En flaska bränvin nedsänktes i ett j tåg, och man varseblef, att någon fattade , tag i den. Två modiga bussar anmälde 1 sig till vågstycket att låta nedsänka sig i 1 schaktet. Endast med stor svårighet kunde de göra den ytterst farliga färden. An-f lända till bottnen hörde de tydligen en ät röst, hvilken kom från en af de frivilliga, !s som efter den första explosionen under den 1 föregående dagen nedfarit i grufvan. Denne!s sattes genast i korgen och fördes uppåt.!t Han berättade, att han länge legat sanslösc dernere, döfvad af den skakning, som åt-se följde den andra explosionen. Ömsider ref pande sig hade han anträdt en vandring! y mellan stolpar och lik, tills han framträngt till närheten af schaktet. Han trodde icke. att någon lefvande funnes mer i grufvan, ty, sedan han kommit till medvetande, hade han hvarken hört någon röst, någon snyftning eller någon annan yttring af lif., Af samma åsigt var grufingeniören. som å3 icke ville tillåta, att någon före förloppet v v N — — — aå AR — — — — ——— — — vs OA — f 8 8 1 — —— ot DN AA Hå or — — af tre dagar finge nedstiga i grufvan. Men mängden, som, med anledning af den oväntade räddningen af den ene, hoppades att fiera kunde vara vid lif och räddas, satte f sig emot förbudet. Man vet emellertid icke, huruvida några räddningsförsök sedan blif-sj vit gjorda. Af de olyckliga, som uppdra-Ij gits ur grufvan, hade 19 varit vid lif, men j flera af dem hade snart dött. Man upp8 skattar nu antalet af de omkomne Ullå minst 400. Deltagandet är allmänt i landet för offren vid denna fruktansvärda ka-S tastrof, och insamlingar göras till de efterlemnade enkorna och barnen. FRANKRIKE. d Som man vet, har statsrådet sig före-sliggande till behandling planen för ar-se måens reorgarisation. Sedan sektionen för h militäroch marinväsendet yttrat sig der-Jå öfver, skall hela statsrådet, under kejsa-jO rens ordförandeskap, sammanträda, för att sd diskutera frågan: Det torde icke vara otro-C ligt, att vissa modifikationer blifva en följd sn af denna första skärseld, som förslaget har ta att genomgå. Agitationen mot detsammajd tilltager alltmer och mer. Den 15 dennesd