Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1866, sida 2

roa mig osantligt att så veta mera derom; och jag tror mig kunna ansvara för att du i Fanny och mig skall få bland de tidigaste och mest förtjusta af dina gäster. Elinor sökte allvarligt öfvertyga honom, att der icke fanns någon sannolikhet till att hon skulle blifva gift med öfverste Brandon; men det -var en förhoppning, som behagade honom sjelf allt för mycket för att öfvergifvas, och han var fast besluten att söka denne mans vänskap och befordra giftermålet genom hvarje möjlig uppmärksamhet. Han hade just samvetsförebråelser nog att icke sjelf hafva gjort någonting för sina systrar, för att vara mycket mån om att hvarje annan skulle göra en hel del; och ett anbud från öfverste Brandon, eller ett testamente af mrs Jennings, var det lättaste medlet att godtgöra hans egen uraktlåtenhet. De voro nog lyckliga att finna Lady Middleton hemma, och sir John kom in medan de voro der. Artigheter sades i öfverflöd å alla sidor. Sir John var färdig att tycka om hvem som helst, och ehuru mr Dashwood icke tycktes förstå sig mycket på hästar, ansåg han honom snart som en mycket godmodig karl, under det Lady Middleton fann hans uppträdande tillräckligt värdigt för att anse det löna mödan att göra hans bekantskap, och mr Dashwood gick derifrån förtjust i båda. — Jag skall hafva en förtjusande underrättelse att meddela Fanny, sade han, då han giek tillbaka med sin syster. — Lady Middleton är verkligen en högst belefvad qvinna! En sådan qvinna, hvars bekantskap jag är säker Fanny skall blifva glad att göra. Och mrs Jennings också,