Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1866, sida 2

inse nödvändigheten att hon skulle komma ihåg dem vidare, då hon deremot, i min tanke, genom att visa er så mycken uppmärksamhet och bemöta er på detta sätt. har gifvit er ett slags anspråk på hennes framtida hågkomst. Ingenting kan vara vänligare än hennes uppförande, och hon kan knappast göra allt detta, utan att inse de förhoppningar hon väcker. — Men hon väcker inga. . Din omsorg om vår välgång och lycka för dig i sanning för långt. — Visserligen, sade han, i det han tycktes komma illåg sig, — folk har litet, ganska litet i sin makt. Men, min kära Elinor, hvad felas Marianne? — hon set mycket sjuk ut, har förlorat sin färg och blifvit riktigt mager. Är hon sjuk? — Hon mår icke bra, hon har haft ett nervöst lidande flera veckor. — Jag är ledsen derför. Vid hennes ålder, förstör en sjukdom fägringen för alltid. Hennes har varit mycket kort! Hon var förliden September en bland de vackraste flickor jag någonsin sett — och mycket intagande i männers ögon. Der var någonting i hennes stil af skönhet som serdeles behagade dem. Jag komme ihåg Fanny brukade säga, att hon skulle blifva förr och bättre gift än du; icke derföre att hon icke håller ofantligt myc ket af dig, men hennes skönhet frappe rade henne i så hög grad. Hon komme likväl att få orätt. Jag frågar, huruvidMarianne nu. skall få en man, som å värd mera än fem eller sex hundra pune om året på sin höjd. och jag misstage mig mycket om icke du gör bättre parti Dorsetshire! jag känner ganska litet till Dor 8etshire; men, min kära Elinor, det skal