Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1866, sida 3

säga, att jag aldrig kan påminna mig hafra inta git en bättre middag i ett privat hus. Det skull vara svärt att säga hvad som var bäst. Men, Lc creme de gelinattes aux truffes var en af de rät ter, söm man efteråt kommer ihåg, och sparris November månad, lika god och stor som man få; den i London i Juni, förtjenar äfven att minnas Jag räknade tretton sorter vin, för att icke tal: om likörerna. Allt var godt; Chateau dYquen och den röda Burgundern kanske de bästa. Cham pagnen var, såsom all champagne jag druckit Rysslend, alltför söt för en engelsmans smak. Mel huru förträfflig än dinrn var, så gjorde sjelfv: taffeln, dukningen, serveringen och hvad dertil hörde ett ännu djupare intryck på mig. Gaffla och skedar af massivt guld, som man skulle ön skat att få taga med sig som souvenir, lågo fram för hvarje tallrik. Vid de hvita marmorväggarn: stodo domestiker i lysande livråer, icke till nytta men för grannlåtens skull. Rundt omkring saler voro blommor utströdda. Under hela måltiden spelade musikcorpsen med en precision, som jag aldrig förr hört i Ryssland En af mina vänner, som varit närvarande vid mån ga praktfulla måltider, ansåg att denna kostade omkring 1,400 på st.; men när jag jemför priser i Moskwa och London, så anser jag det för lågi beräknadt. Så vidt jag vet, var det meningen at dricka tsarens och de kungliga gästernas skål, mer på grund af ett eller annat mis ånd om hvem som skulle föreslå skålarne, beslöt man att vid taffeln utesluta alla tal. Så snart måltiden var afslutad, gaf guvernören signal till uppbrott och sällskapet begaf sig in i audiensrummen. Här serrerades kafte, thå, likörer och cigarrer till gästerna, och under en half timmes tid gick man omkring och konverserade i dessa rum. Derpå öppnades dörrarna till en annan sal, der ett tyrolersällskap bjöd på sång och dans. De jodlade och dansade med samma färdighet. Sedan man fått nog af detta, gick man ut i en salon, som låg i ändan af den långa raden af rum, och fann der ett sällskap tatare till ett antal af omkring 40. Ansigtena voro desamma som Londons invånare känna från Ascot och Epsom; men i stället för att gå i trasor, voro dessa tatare iklädda rika sidendrägter i lysande färger, som gjorde ett egendomligt afbrott mot deras mörka hy och barkbruna händer. Deras här komst och vanor förnekade sig icke heller här. Med sin brokiga grannlåt och med sitt dristiga utseende, som likväl icke utvisade fräckhet eller oblyghet, sutto de så likgiltiga inför det kungliga sällskapet, som de skulle roa, som om de lägrat sig på Wandwoths slätt eller rört sig mellan vagnarna på en Derby-dag. Några hade perlor, anära juveler; några gingo i siden, andra i bomallstyg, men alla buro prägeln att vara främmande ör vår tids klädedrägter och bruk, Qvinnorna sutto i en krets och sågo sig omkring med sina stora, mörka ögon, liksom om de egt en magisk kraft att draga alla till sig som sågo på dem. Männen stodo bakom dem med tamburiner i handen och ett alldeles liknöjdt utseende. Nu gaf guvernören tecken till att föreställningen skulle börja. Det är omöjligt att med ord beskrifva densamma. örst hördes af qvinnorna ett långt, djupt strupljud, derefter andra klagande och skarpt genomträngande, men till den besynnerliga harmonien alltid afpassade ljud från många röster, som än stego, än sjönko. Härefter började två af de yngsta och vackraste att omvexlande gnola en sorglig melodi, men innan man visste, blef sången lifligare och qvinnorna började att dansa omkring i en vild fantastisk takt. Det underliga dervid var, att deras fötter tycktes knappt röra sig, De kastade armarne framåt, sågo upp och ned, rörde på hufvudet och hela kroppen skadades, under det en hör af sittande qvinnor skrek unisont. Stundom örde de fötterna, men man kunde icke höra det. När man tänker sig en sömngångerska, till hälften förskräckt, till hälften vansinnig af en lidelsefull feber, som sätter hvarje hennes muskel i rörelse, så kan man göra sig en id om denna tataredans, som började med ett ljud och slöts med ett ängestskri. Då detta var förbi tycktes qvinnorna åter blifva liknöjda som förut och hörde icke ntan en viss matthet på sina ryska beundrares komplimenter. Om jag undantager en liten nyfikenhet att se prinsen af Wales, kunde jag icke märka ett spår af att de det minsta intresserade sig tör hvad som borde hafva varit en ovanlig syn för dem. Danserna repeterades flera gånger. Sedan man aflagt ånyo ett kort besök hos tyrolersångarne, togo de kungliga personerna afsked under de varmaste tacksägelser till furst Dolgoruki för den gästfrihet, som han hade visat dem. De åkte derifrån till jernbanstationen, der de utbytte sina galadrägter mot reskostymer, och vid middagstiden afgick snälltåget från bangården, der en stor menniskomassa samlat sig för att säga dem ett sista farval. En skicklig konstförvandt kan på en minut sätta 40. bokstäfver. på en timma omkrin 2.500 och på en dag, räknad till 10 arbetstimmar, 5.000. Om man roade sig med att uppmäta den d. som hans hand har att gå från vinkelhaken till de o acken i kasten och tillbaka igt skulle man vid aftonen af en sådan arbetsdag en längd af 9 engelska mil, och på ett år, med hvarje vecka räknad till 6 arbetsdagar, skulle sättarens flitiga hand ha tillryggalagt en väg af öfver 3,000 mil. En tarfligt aflönad gesandt. En af de lägst gagerade diplomater i Europa är fursten af Monacos sändebud vid romerska hofvet. En tidning berättar i en korrespondens från Florens, att till denna post, som för närvarande beklädes af kommendör Ottavio Naldini, är anslagen en månatlig inkomst af 30 francs, en komplett beklädnad och två par stöflar om året, dock har gesandten rättighet att låta halfsula stöflarne på statens bekostnad. , Intressant fynd. För någon tid sedan gjordes i holländska provinsen Friisland ett ganska intressant fynd. Genom att gräfva i en uppkastad ög, på hvilken i fordna dagar byggningar stått, fann man, förutom 2 sällsynta fingerringar af guld, 33 hängprydnader, hvilka hafva utgjort ett smycke af filigramsarbete. I dessa prydnader eller sirater iro guldmynt anbringade, slagna under Justiniani, Justini, Heraklii, Phocas, Clothars och den vestgötiske konungen Sisibus regeringar. Guldvärdet var omkring å00 gulden.