6. MM. Museum hålles öppet från kl. 10 f. m. till kl. 3 e. m. — Läsrummet hålles öppet från kl. 10 f. m. till 1210 e. m. Musei bibliotek bålles öppet från kl. 12—1 middagen. 2 Stockholm. Musikaliska akademiens Hö:te högtidsdag firades förliden Lördag i stora börssalen. D. N.r berättar derom: Sedan akademiens preses, hertigen af Östergötland, helsat de närvarande kungl. personerna, enkedrottningen, hertinginnan af -stergötland, hertigen och hertiginnan af Dalarne, öppnade densamme sammankomsten med ett inledningstal, hvari framställdes akademiens åligganden och ändamål; vidare omtalades sann och falsk deklamation, förnämligast i sång, samt huru flera af våra herrligaste sånger och psalmer förstöres, derigenom att accenten icke rätt användes, hvarvid såsom exempel anfördes psalmen , Vår Gud är oss en väldig berg, samt folksången ,,Bevare Gud vår kung hvilken sjunges —— — ——— Bevare i stället sör Bevare. Talaren framhöll nödvändigheten af en förbättrad kyrkosång, i stället för den långslapiga sång, som för närvarande utföres vid allmänna gudsijensten. Hvad som blifvit yttradt om sången ägde äfven sin tillämpning på instrumentalmusik, der både accent och tonfärg öra iakttagas. Slutligen uttryckte hertigen å akademiens vägnar ett lifligt erkännande till akademiens lärare för det oförtröttade nit de under det förflutna arbetsåret hade ådagalagt, äfvensom eleverna berömdes för i allmänhet flitiga studier och godt uppförande. Efter detta tal följde sekreterarens berättelse, hvaraf inhemtades att akademien förlorat 9 ledamöter, hvilka genom döden bortgått, neml. brukspatron C. A. Tamm, grosshandl. K. L. Kuhlau, kommersrådet Borelius, presidenten E. G. v. Rosen, rotokollsckret. P. F. Blidberg, mekanikus A. Moerg, fröken M. W. Lethin, österrikiske kapellmästaren A. Leonhardt samt violinvirtuosen J. V. Kallivoda. De nyinvalde ledamöterna voro ministern C. F. L. Iochschild, protokollsekret. F. A. Dahlgren, kyrkoh. C. L. Lindberg, kammarmusikus A. F. Schwartz, musikdirektör Å. Frieberg, kapten W. A. Lagercrantz. Till associerade hade invalts brukspatron Pehrsson j:r, musikdirektörerne E. Törner och C. O. 0. Lagerquist samt aktören C. J. Uddman. Nyheterna från utlandet voro: att de vanliga stora konserterna gifvits i Tyskland och England; att en jättekonsert med 50,000 sångare är ämnad att gifvas i Paris nästa sommar; att violiner med ny konstruktion begagnats i Wien; att Christina Nilson och Signe Hebbe skörda bifall på Teater Lyrique i Paris; att sångarinnorna Amanda Holmberg och Bundsen äro anställda vid en italiensk teater; samt att akademiens f. d. elev, hr A. Pettersson under året blifvit antagen till lärare i piano vid den nybildade musikakademien i Liverpool. Talaren slutade med en uppmaning till tonkonstens idkare och vänner att underhålla och utveckla det andliga lif, hvilket för mensklighetens förädling är af så hög vigt. Härefter följde musikafdelningen, eftor tryckta programmer. Simfoni af E. Brendler, instrumenterad af eleven Åström, utfördes af elev-orkester under hr H. Berens anförande, en svår Rondo fi piano med orkester speltes af eleven fröken A. Berg, på en förträfflig flygel af Kannhäusers fabrik i Stuttgart. En choral n:o 20 ur svenska choralboken, rythmiskt omarbetad af O, sjöngs med god nyansering, men utan accompagnement, af den. 70 personer starka chören af blandade röster. Haydens variationer på Österrikiska folksången speltes i violqvartett med tredubblade stämmor och gjorde en ypperlig effekt, en tvåstämmig katolsk men vacker sång af Clari, sjöngs af 11 fruntimmer rent och med god sammanhållning af elever i solosång, en intressant fantasi at Kummer öfver skottska folkvisor speltes med stor finess på violoncell af fröken E. Bergman. En tacksam fruntimmers-trio ur Spohrs Zemire och Azor med orchester, sjöngs af fröknarne Wideberg. E. Bergman och Looström och vann särdeles bifall. Slutligen sjöng chören en väl utarbetad sång ,Fulle äro himlarne och jorden ur orat. Försonaren på Oljoberget af P. igel. — Härefter följde utdelning af jettoner och premier. — Riksbankens veckorapport för den 8 Dec. 1866. Utdrag af veckorapporten angående bankens sedeloch depositionsskuld samt obegagnade andelar af kreditivoch låneförlag samt angående bankens guldoch silfvertillgång. Utelöpande sedlar m. m. Rdr Rmt 26,903,781: 55. Afdragsposter, jemlikt 26 8 i bankoreglementert. 1.305,3814: — Sedelskuld Rdr Rmt 25,597.967: 55. Behälming, tillhörande allmänna verk och inrättningar samt bolag och enskilda personer Rdr Rm soo ss co co co so 55931,171: 8. sedeloch depositionsskuld R Rmt mit. 31,529,738: 61. Obegagnade andelar af kreditiroch läneförlag Rdr Rmt . . . 3,868, 668: 46. SSar Rdr Rmt 35, 398,407 Bankens reservyfond Rdr Rmt .. 8,014, 46 Behällning af silfver och guld .. 13, 112, 869: 13. Sedan vär förra berättelse har alltså beloppet af utelöpande sedlar ökats med 880,333 rår 17 öre, obegagnade andelar af kreditiv och låneförlag med 103,799 rdr 55 öre, reservsonden med 129,265 rdr 62 öre, och metallförrådet med 1,020,327 rår 90 öre, hvaremot depositionerna minskats med 123,070 rår 44 öre, allt riksmynt. mys Landeurten. — Venersvorg. Jernrägen från Salstad till rästorp, och från Wara till Håkantorp öppuades r allmänna trafiken i Lördags, och afgå bantågen nu Tisdagar, Onsdagar, Fredagar och Lördagar. Mellan Grästorp och Håkantorp befordras passagerare med diligens. Bref ifrån Afrika. Den förlidet år utreste unge Venersborgaren A. W. Eriksson, som troligen i detta nu upphur sin bestämmelseort Ovanbolandet i det inre af Afrika, har ånyo skrifvit till sina i Wenersborg boende föräldrar. Af detta bref, dateradt Otjimbingue den 5 sistl. Augusti, har Wenersborgs Tidning sått tillåtelse göra följ3ande utdrag: Den 2:dre sistl. Maj lemnade vi Kapstaden och kommo efter åtta daga sa fram till Hvalfiskbugten, som en god hamn. Landet deromkring är en sandöken, hvarest hr Ch. Andersson och missionärerna låtit uppslå bodar, för att förvara sina saker, tills vaguar kommo för att föra dem in i landet. Det skulle nästan vara omöjligt för menniskor att lefva här, om ej på de hopblåsta sandhögarne växte en slags frukt, som kallas naras. Den växer på ett taggigt snärje och blir så stor som ett barnhufvud och är ljusgrön till färgen, när den blir mogen, samt utgör menniskors och åtskilliga djurs nämsta föda. Folket här är hvad vi kalla buschmän (fattiga hottentotter), af medelmåttig växt med gul ansigtsfärg och ulligt svart hår. Åtta dagar efter vår ankomst till bugten kommo tvenne af br Andersson efterskickade europ6er med vagnar, för att hjelpa oss att föra galrarna in åt hamarglandet. Under de tvenne för