en betydelsefull hviskning — skall blifvs öfvermättan välkommen för alla. Besinnande sig emellertid, tillade han: Det vil säga, jag menar — dina vänner äro alls angelägna att se dig väl gift; Fanny isynnerhet, ty hon intresserar sig mycket fö! dig, kan jag försäkra. Och hennes moi också, mrs Ferrars, en mycket god qvinna, jag är öfvertygad att det skulle skänka henne mycket nöje; hon sade så häromdagen. Elinor ville icke bevärdiga honom med något svar. — Det skulle vara någonting märkvärdigt, fortsatte han, — någonting löjligt, om Fanny hade en bror och jag en syster, som gifte sig vid samma tid. Och likväl är det just icke osannolikt. — Skall mr Edward Ferrars gifta sig? sade Elinor beslutsamt. — Det är icke riktigt afgjordt, men det är någonting sådant i fråga. Han har en högst förträfflig mor. Mrs Ferrars vill anslå en årlig summa af tusen pund åt honom, om iet blir af. Damen är välborna miss Morton, enda dottern till aflidne lord Morton, med trettio tusen pund. En mycket önskvärd förbindelse å båda sidor, och jag tviflar icke på att den skall ega rum i sinom tid. Tusen pund om året är mycket för en mor att gifva bort; men mrs Ferrars är mycket ädelmodig. Jag vill gifva dig ett annat exempel på hennes frikostighet: — Häromdagen, så snart vi kommit till staden, då hon fick veta att vi just icke hade öfverflöd på penningar, lade hon några banknoter i Fannys hand till ett belopp af två hundra pund. Och mycket välkommet var det,