Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1866, sida 2

nor, att jag kan gratulera dig till utsigten af ett fördelaktigt parti. — Mig, min bror! hvad menar du? — Han tycker om dig. Jag gaf noga akt på honom och är öfvertygad derom. Hur stor är hans förmögenhet? Jag tror omkring två tusen pund om året. — Två tusen! hvarefter han ädelmodigt tillade: Elinor, jag önskar af hela mitt hjerta, att det för din skull vore två gånger så mycket. — Jag tror dig i sanning, svarade Elinor; — men jag är mycket säker, att öfverste Brandon icke har den ringaste önskan att gifta sig med mig. — Du misstager dig, Elinor: du misstager dig ganska mycket. Med helt litet besvär å din sida kan du göra dig säker om honom. För närvarande kan han kanske vara obeslutsam, ringheten af din förmögenhet kan göra att han dröjer, hans vänner kunna afråda honom; men några af dessa små uppmärksamheter och uppmuntringar, som damer så lätt kunna gifva, skola bestämma honom, mot sin vilja. Och det kan icke finnas något skäl hvarföre du icke skulle försöka det. Det är icke antagligt att någon äldre kärlek å din sida; — med ett ord, du vet, hvad en kärlek af det slaget beträffar, kan det aldrig komma i fråga, hindren äre oöfvervinneliga — du har allt för mycket förstånd att icke inse det — öfverste Brandon är just rätte mannen, och ingen artighet skall felas å min sida för att göra honom belåten med dig och din familj. Det är ett parti, som måste väcka allmän tillfredsställelse. Med ett ord, det är en sak, som — här sänkte han sin röst till