Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1866, sida 2

doktorn, och jag kan icke begripa hvarföre. Mina kusiner säga, att de äro säkra att jag gjort en eröfring, men för min del förklarar jag att jag aldrig tänker på honom. Här kommer din kurtisör, Anne, sade min kusin häromdagen, då hon såg honom gå öfver gatan. Min kurtisör, verkligen! sade jag — jag kan inte begripa hvem du menar: doktorn är inte min kurtisör. — Åh, det går an att säga — men det duger inte — doktorn är den sannskyldige, det ser jag, sade mrs Jennings— Nej, i sanning! svarade miss Anne, med tillgjord allvarsamhet, — och jag ber er motsäga det, om ni någonsin hör det omtalas. Mrs Jennings försäkrade genast, att hon visst inte skulle göra det, och miss Anne var fullkomligt lycklig. — Jag förmodar ni skall bo hos er bror och syster, mise Dashwood, då de komma till. staden, sade Lucy efter en stunds tystnad. — Nej, det tror jag inte. Åh jo, det skall ni säkert. Elinor ville inte vidare motsäga henne. — Hvad det är förtjusande att mrs Dashwood kan undvara er båda så länge. — Så länge, i sanning! inföll mrs Jennings. — Deras besök har nyss börjat! Lucy teg. — Jag är ledsen att vi icke kunna få se er syster, miss Dashwood, sade miss Anne. — Jag är ledsen att hon icke mår bra; ty Marianne hade lemnat rummet vid deras ankomst.